Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Om det Ervangeliskt-Lutherska Skriftermålet. 4
erfordra icke blott ånger, utan äfven bikt för presten, absolution
och satisfaction, men på olika sätt och med olika verkan. Döds-
syndernas gifna följd, så framt de ej biktas, är den eviga fördö-
melsen. Men om de yppas i bikten och absolveras, så förvandla
sig de eviga straffen till timliga, som här eller i skärselden måste
aftjenas. Till att utplåna de timliga straffen tjena satisfactioner och
— aflat. De förlåtliga synderna åter draga icke öfver menniskan
evig fördömelse, utan endast timliga straff. Men att bikta äfven
dessa synder är nödigt, på det att presten måtte komma i tillfälle
att ålägga de satisfactioner, genom hvilka de hithörande timliga
straffen kunna utplånas!).
Till slutligt afgörande upptogs nu frågan om nödvändigheten
af bikt för presten. Skolastikens begynnare yttra sig derom obe-
stämdt. ÅLanfrancus anser, att syndabekännelse inför Gud är till-
räcklig, i händelse man ej kan anträffa någon, för hvilken bikt
kan ske?). Gratianus gifver snarare en belysning af frågans ställning
på hans tid, än han afgör henne. På frågan: ”Utrum sola cordis con-
tritione et secreta satisfactione absque oris confessione quisque possit
Deo satisfacere?” lemnades då — säger han — olika svar. Många
ansågo nemligen, att hvar och en kan vinna förlåtelse för synderna
etan bikt för presten. Att så förhölle sig ville de stödja på föl-
jande grund: Då beslutet att bikta förutsätter uppväckelse till
nytt lif, men en väckelse icke kan ske utan Guds nåd, så måste
ju hvar och en, som går åstad till bikt, redan på sin inre omvän-
delse och bot hafva blifvit benådad. ”Non ergo in confessione pec-
catum remittitur, quod jam remissum esse probatur: fit itaque
confessio ad ostensionem poenitentie, non ad impetrationem venia.”
Andra åter yrkade: ”Sine confessione oris, et satisfactione operis
Beminem a peccato posse mundari, si tempus satisfaciendi habuerit.”
Skälen för det sista påståendet åter voro: Bikten öppnar paradiset;
om någon utlofvar syndaförlåtelse åt den allenast hemligen inför
Gud, men ej inför presten biktande, så gör han dermed kyrkans
endast åt presterna lemnade nyckelmakt till intet. Allenast genom
kyrkans förbön, som af presterna frambäres inför Gud, står tillgift
för synden att vinna. Både Gamla och Nya Testamentet bevittna
ju, att syndaförlåtelse följt endast på föregående bikt och förbön;
äfven Fäderna inskärpa, att ingen syndaförlåtelse vinnes, om icke
bikt föregått. Sedan Gratianus på detta sätt ställt de båda åsig-
!) Jfr Kliefoth, sid. 243 ff. Steitz, sid. 130 £.
2 Lanfraneus, De celanda Confessione,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
