Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Om det Evangeliskt-Lutherska Skriftermålet. 45
ste kasta en blick tillbaka i tiden. Redan tidigt hade Christi
förtjenst blifvit skjuten åt sidan, och egna goda verk och öfningar
inträdt såsom försonande och tillfyllestgörande för synden. Barna-
bas säger: dia sööv ysigööv sov igrucy es Avrowosw täv ÄpapgtsäÖv
cev!). Likaledes är enligt Tertullianus hjertats inre bot ingalunda
tillräcklig; den kristne måste derjemte vara ”operosus”, måste genom
fastor, böner och allmosor förtjena Guds nåd. ”Per delictorum
poenitentiam domino satisfacimnus, poenitentia satisfacit Deo, poe-
nitentia promeretur Deum. Maceror et excrucior, ut Deum recon-
ciliem mihi, quem delinquendo lesi”?). Mot slutet af 4:de seklet
är verkheligheten utbildad ända derhän, att en öfverloppsförtjenst
allmänt anses kunna förvärfvas genom följandet af de evangeliska
råden?). Ambrosius gifver äfven anvisningar, huru en sådan för-
tjenst skall komma kyrkan till godo. Den i svåra synder fallne,
som ej genom egna satisfactioner kan upprättas, bör söka sig del
af bättre och fullkomligare kristnas, af helgons och martyrers, rika
och öfverflödande verk). Den öfverhandtagande villfarelsen vågar
icke en gång Augustinus med ett enkelt förnekande träda emot,
men ban är likväl angelägen att åt satisfactionerna gifva en sådan
betydelse, att den gudomliga nåden åtminstone i någon mån måtte
komma till sin rätt. Han visar nemligen, att, då absolutionen till-
egnar menniskan Guds nåd och förlåtelse, satisfactionerna endast
angå de synden åtföljande timliga straff, som här eller i ett mel-
lantillstånd efter döden skola med säkerhet varda på menniskan
otkrafda, såvida de ej genom satisfactoriska verk och öfningar fö-
rebyggas>). Augustini tankar upptager Gregorius den Store, ehuru
icke rent. Han bestämmer nemligen satisfactionernas betydelse der-
hän, att de först förtjena absolution samt derefter äfven aftjena de
timliga straffen. På den af Gregorius anvisade vägen arbetade se-
dermera Medeltidens kyrka i svett och möda för syndernas förlå-
telse. Emellertid visade hon sig ja längre desto mera rik på
utvägar att lindra arbetet. Ambrosii hänvisning till helgons och
munkars rika öfverloppsförtjenst omfattades med begärlighet. Man
tillät, oaktadt kraftiga protester, allt allmännare ställföreträdande
!) Jfr Barnabas Bref, Cap. 19.
2) Jfr Tertullianus, De poenitentia, Capp. 3, 5, 6, 8, 9, 11, 12.
3) Jfr Kliefoth, sid. 95.
1) Jfr Ambrosius, De poenitentia, Lib. 1, Cap. 13.
3) Jfr Avgustinus, Enchirid. ad Laur. Capp. 65—69. De civitate Dei,
XXL, 27.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
