Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Om det Evangeliskt-Lutberska Skriftermålet. 55
ga, att det dödande i synden för ingen del ligger uti den yttre
gerningen, och att således en synd, som med afseende på det yttre
factom visar sig såsom en lätt synd, under vissa omständigheter
kan vara en dödssynd!). Da vidare den Romerska kyrkan såg sig
nödgad att inskränka förpligtelsen att bikta till endast de med-
vetna synderna, så invänder vår kyrka, att vi äfven ega förborga-
de synder, som i lika hög grad med de medvetna kräfva försoning.
Det vore oss sannerligen föga hulpet, om allenast de medvetna syn-
derna blefve oss förlåtna. ”Quod si nulla peccata nisi recitata
remitterentur, nunquam acquiescere conscientie possent, quia plu-
rima peccata neque vident, neque meminisse possunt”?). Läran om
syndauppräknandet medför saledes äfven den stora skadan, att men-
niskan för de speciella synderna förgäter det förderfvade tillstånd,
hvaruti hon in toto et tanto sig befinner. Då slutligen den Romer-
ska kyrkan ville försvara det fordrade syndauppräknandet med den
invändningen, att en domare ju först maste noga ransaka, innan
han kan fälla dom, så svarar var kyrka, att aflösningen är nåd
och välgerning, icke en dom och lag. ”Nam quod objiciunt quidam,
jadicem prius debere cognoscere causam, priusquam pronuntiat,
hoc nihil ad hanc rem pertinet, quia ministerium absolutionis be-
neficium est, seu gratia, non est judicium seu lex” 3). Ordets tje-
nare hafva uppdraget att förlata synder, icke att utforska de för-
borgade. Afven från de synder, vi sjelfva icke kunna erinra oss,
frisägas vi; aflösningen, hvilken såsom evangelii egen stämma för-
låter synder och tröstar samveten, kräfver således ingen föregående
utforskning).
Men så afgjordt vår kyrka än bestrider nödvändigheten af syn-
dernas uppräknande i skriftermålet, misskänner hon likväl icke
nyttan af en eller annan synds yppande. Flerahanda subjectiva
behof kunna drifva dertill. Först och främst kunna vissa synder
så tynga på samvetet, att just med afseende på dessa en starkare
och uttryckligare tröst är af nöden, än en kristen sjelf förmår
hemta sig af den allmänna predikan5). ”Nequaquam in Ec-
!) Jfr Kliefoth, sid. 267 fr.
3) Libri Symb. Vol. I, pag. 27.
2) Libri Symb. Vol. I, pag. 181.
+) Libri Symb. Vol 1, pag. 181.
3) ”Denn obwohl ein jeglicher bei ihm selbst Gott beichten mag, und
sich mit Gott heimlich versöbnen, so hat er doch Niemand, der ihm ein
Urtheil spreche, darauf er sich zufrieden stelle, und sein Gewissen stille,
moss sorgen, er habe ihnen nicht genug gethan. Aber gar fein und sicher
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
