Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
66 Gustaf Leopold Collinder.
skrifterna en uttrycklig åtskillnad vara gjord emellan ”potestatem
elavium” och ”mutuum colloquium et consolationem fratrum"!).
Denna åtskillnad är äfven djupt grundad i sakens eget väsende.
Om man också väl vet, att Guds ord utöfvar sin verkan, hvarhelst
och af hvem det än må uttalas, så släpper likväl aldrig det ängs-
liga samvetet den rätta och sanna föreställningen, att det är ”sä-
krare” och derföre äfven ”rådligare” att eftersöka aflösningen hos
en Ordets tjenare, hvilken det i följd af hans embete åligger att
förvalta nådesskatterna, än hos en kristendomsbroder, som icke är
”rite vocatus” och således icke heller bär något egentligt ansvar för,
huru han delar sanningens ord?). Å andra sidan måste ock kyr-
kan bära omsorg om och tillse, att ett sådant uttryckligt tilldelande
eller undanhållande af nåden, som innebäres uti löse- och binde-
nyckelns användande, sker med pedagogisk insigt, med själasörjare-
vishet och under sträng ansvarsskyldighet hos den förvaltande. Be-
kännelseskrifterna tillägga ock enstämmigt nyckelmaktens förvalt-
ning åt predikoembetet. ”Sic autem sentiunt,...potestatem episco-
porum, juxta Evangelium potestatem esse seu mandatum Dei pre
diecandi Evangelii, remittendi et retinendi peccata, et administrandi
Sacramenta” 3). Dertill sluta sig Apologiens ord: ”Mandatum Dei
est, ut ministri Evangelii absolvant hos, qui convertuntur” +). Alla
gamla Lutherska kyrkoordningar uttrycka sig äfven i den riktnin-
gen, att aflösningen måste sökas hos det kyrkliga embetet. Hon
fås, säges det, ”durch das Mittel des Dieners”, ”bei Kirchendie-
nern”, ”bei dem Seelsorger” o. 8 v.5). Endast i nödfall må en lek-
man lösa och binda. Det heter i Schmalkaldiska Artiklarna: "in
casu necessitatis absolvit etiam Laicus, et fit Minister ac Pastor al-
terius” 6). Med afseende på olika befogenhet för den ene eller an-
dre af Ordets tjenare att lösa eller binda, så förkastar vår kyrka
den Romerska theorien om reservatfall, enligt hvilken endast bi-
skopar kunna lösa från svårare synder, under det att de underord-
nade i embetet äro inskränkte till de mindre svåra. Vår kyrka
förnekar ingalunda, utan tvertom i sina praktiska anordningar fö-
reskrifver hon, att pastorerna i svårare fall icke böra handla på
egen hand, utan i samråd med öfverordnade, men hon grundar detta
icke på en dogmatisk nödvändighet, utan allenast på praktisk än-
!) Libri Symb. Vol. I, pag. 329.
2) Jfr Kliefoth, sid. 280.
3) Libri Symb. Vol. I, pag. 38.
4) Libri Symb. Vol. I, pag. 199.
3) Jfr citaterna hos Kliefoth, sid. 325 ff.
& Libri Symb. Vol I, pag. 353.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
