Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Om det Evangeliskt-Lutherska Skriftermålet. TT
vigtigaste kristendomesanningarna, innan aflösning kan blifva med-
delad. Icke heller må omedelbart aflösas vid sådana samvetsmål,
der själasörjaren ej genast kan rätt och fullständigt döma om sa-
ken. År någon intagen af falsk lära och ej vill derifrån afstå, må
skriftefadren likaledes förvägra aflösning. Hvad angår sjelfva syn-
derna, så utgör, enligt vår kyrkas åskådning, icke det svåra i för-
brytelsen i och för sig något hinder för afiösning. Hvar och en,
som erkänner och ångrar sin synd samt visar tillförlitligt prof af
bättring, kan aflösas, hurn svår synden än må vara. Den deremot,
som icke erkänner, icke ångrar och således icke heller vill afstå
från sina synder, skall först af själasörjaren på det kraftigaste för-
manas och derpå uttryckligen bindas i sin synd. Detta är hufvud-
regeln. Men i tillämpningen föranleda likväl olika arter af synder
ett olika förfarande. Har någon genom en uppenbar grof synd
åstadkommit förargelse, så äro hans ånger och bättring, huru san-
nå de än må vara, icke tillräckliga att berättiga till undfående af
afiösning; själasörjaren måste fordra, att ett skriftebarn, behäftadt
med en sådan synd, först genom offentlig bekännelse och afbön för-
sonar sig med församlingen. ”Uthi hemligh Skrifftermål skal ingen
affiöst varda, som någon then uppenbara last bedriffvit haffver;
Mykit mindre ther någhor för sin uppenbara mishandel och tredsk-
het skul är retteligha banlyst, uthan ther sådana personer kunde
förekomma, skola the varda förvijsta til honom, som är Poeniten-
tiarius publicus"!). Om någon genom sin synd skadat nästan till
gods eller heder och ära, så bör aflösning förvägras, till dess ska-
dan blifvit på möjligt sätt ersatt eller afbedd. Befinnes ett skrif-
tebarn skyldigt till en förbrytelse, som äfven bör af den verldsliga
öfverheten bestraffas, så bjuda kyrkoordningarna att vägra aflös-
ning, till dess förbrytaren inställt sig inför verldslig domstol och
der umgällt sitt brott, såvida icke den begångna synden endast lef-
ver i gerningsmannens samvete, men i öfrigt är död, i hvilket fall
skriftefadren gör bättre att låta förblifva i det förborgade, hvad
Gad icke har velat uppenbara. Den i herrskande laster försjunk-
ne, som möjligen tillförene aflöst återfallit, må ej aflösas, förrän
han under någon tid egt tillfälle att ådagalägga ett allvarligt bätt-
ringsuppsåt. Hvar och en, som lefver i fortfarande syndiga för-
hållanden, såsom concubinat, äktenskapsbrott, skamligt förvärf m. m.,
skall icke afiösas, förrän han frigjort sig från sina syndiga förhål-
landen och på tillförlitligt sätt kunnat derom öfvertyga sin skrif-
!) Svenska Kyrkeordn. XXVIII.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
