- Project Runeberg -  Upsala Universitets Årsskrift / 1865 /
83

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Om det Evangoliskt-Lutherska Skriftermålet. 83

ken skola presterna ofta och allvarligt undervisa sina församlin-
gar!).

Ändtligen föreskrifva kyrkordningarna, att hvar och en bör
skriftas i den församling, han tillhör, och af sin egen själasörjare.
Efter råd och lägenhet bör också skriftebarnet, för att uttrycka sin
välvilja emot själasörjaren, lemna sin skriftefader en biktpenning;
denna vare dock fullkomligt frivillig, och ingen själasörjare må härvid
låta komma sig till last någon snikenhet efter ”skamlig och för-
dömlig vinning” eller förvägra ett skriftebarn aflösning och tillträ-
de till nattvardsbordet för bristande biktpenning?).

Vi hafva nu sökt teckna det egentliga Lutherska skriftermålet
eller det, uti hvilket efter vår kyrkas ursprungliga åskådning den
för skriftermål till grand liggande idéen erhållit sitt fullständigaste
oeh trognaste uttryck 2). Emellertid var detta med hvarje enskild per-
sen företagna skriftermål likväl icke ensamt i bruk. I några, om
än få, landskyrkor fanns derjemte under namn af ”Offene Schuld”
ett slags skriftermål, som bestod deruti, att presten antingen på
predikstolen omedelbart efter predikan eller från altaret nyss före
communionen föreläste en allmän syndabekännelse och vid dess
slut aflöste hela det församlade folket. Bland de Lutherska kyr-
kor, der detta brukades, var äfven Närnbergs, till dess en af Osi-
ander och Brenz för Ansbach-Närnberg år 1533 utgifven kyrkoord-
ning aflyste ”Offene Schuld” och föreskref det egentliga Lutherska
skriftermålet att uteslutande begagnas. De skäl, Osiander anförde
för afskaffande af ”Offene Schuld”, voro följande: Han hade aldrig
i Skriften läst, att en blandad hop, i hvilken obotfärdiga, otrogna,
borkarlar, äktenskapsbrytare, ja mördare m. m. möjligen befunno
sig, skulle kunna utan någon den ringaste föregaende pröfning
varda aflöst; man kunde dervid antingen vilkorligt aflösa, men då
vore det ju icke en rätt aflösning i ordets allra egentligaste mening,
eller också ovilkorligt, men det innebure ju en hädelse emot Gud
att så kasta hans dyraste perlor för svinen. Derjemte kunde det
oegentliga inträffa, att excommunicerade, som ju voro oförhindrade

!) Pommersch. Ag. cit. hos Kliefoth. sid. 388.

2) Jfr Kliefoth, sid. 389 f£. o. Belter, sid. 362.

") Utom i de flesta protestantiska landskyrkorna i Tyskland var detta
med hvarje enskild för sig företagna skriftermål äfven infördt i Danmarks
och Norges kyrkor (Jfr Grimelund. Forelzesninger over Praktisk Theologie,
sid. 59). Att detsamma brukades i vår äldsta svenska Lutherska kyrka
är ofran visadt genom de ur Kyrkoordningen af 1571 anförda oitaterna.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 18:42:18 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/uuarsskr/1865/0097.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free