Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
90 Gustaf Leopold Collinder.
sam att bortvisa; likaledes skulle skriftefadren ensam handla med
dem, hvilkas botfärdighet antingen låg i klar dag eller icke be-
stämdt kunde betviflas!’). Men derjemte finnas, menar Spener,
många, öfver hvilkas värdighet själasörjaren måste hafva svårt att
bestämdt afgöra; i sådana fall må de äldstes collegium jemte skrif-
tefadren afgöra, om skriftebarnet bör aflösas eller ej). Fören dy-
lik kyrkodomstols samverkan med själasörjaren i skriftermålet ser
Spener ytterligare ett skäl deruti, att presterna i sitt handhafvande
af nyckelmakten icke kunna göra sig rätt lediga från sina ”privat-
affecter”. Känslor af sympathi eller antipathi för personen kunna
möjligen, menar Spener, inverka på själasörjaren i valet emellan
löse- och bindenyckeln’?). Åndtligen stöder Spener en kyrkodom-
stols samverkan med själasörjaren i skriftermålet derpå, att nyckel-
makten tillhör församlingen. Denna har i otvifvelaktiga fall öfver-
låtit åt embetet att föra löse- eller bindenyckeln; i tvifvelaktiga
åter vill hon sjelf eller genom sina ombud i de äldstes kyrkodom-
stol afgöra om löse- eller bindenyckelns användande?). Taga vi nu
Speners förslag i närmare skärskådande, så stämmer icke hans på-
stående om nyckelmaktens förvaltande af församlingen väl öfverens
med bekännelseskrifterna, som tydligt och klart lära, att makten
att lösa och binda är embetets tillhörighet5). Med hvad rätt
kunde ock Spener — så fråge vi — tillförse sig, att en kyrkodom-
stol af äldste skulle bättre vara befriad från ”privataffecter” för
personer och således mera opartiskt döma, än själasörjaren? Vida-
re hade den Lutherska kyrkan i sina kyrkoordningar angifvit ob-
jectiva kännemärken för själasörjaren, efter hvilka han egde att
lösa eller binda; i tvifvelaktiga fall föreskref hon, att skriftefa-
dren, med uraktlåtande af ett misstänksamt hjerteutforskande, bor-
de, efter förutskickade kraftiga förmaningar, lösa. Spener åter
åsyftar med sin kyrkodomstol att i sådana tvifvelaktiga fall kom-
ma till objectiv visshet på ett område, der menniskor icke förmå
att med bestämdhet något afgöra. Ändtligen visar sig Spener ge-
nom sitt förslag om en kyrkodomstols införande i skriftermålet icke
vilja hålla fast vid denna heliga handlings egentliga syfte enligt
Luthersk åskådning. Skriftermålet är nemligen, efter vår kyrkas
!) Jfe Speners Bedenken, P. I, im Anhang, sid. 254 ff.
2) Jfr Speners Bedenken, P. I, im Anhang, sid 252 ff.
3) Jfr Speners Bedenken, P. IV, sid. 60 ff.
1) Jfr Speners Bedenken, P. I, im Anvhang, sid. 250 f
3) Jfr Libri Symb, Vol, I, pag. 38.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
