Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Om det Evangeliskt-Lutherska Skriftermålet. 89
nedlemmarnes hem; men enär icke heller derigenom rätt enskildt
kan blifva förhandladt med hvar och en för sig, föreslår Spener,
att alla, som vilja communicera, böra under veckan förat person-
ligen anmäla sig hos pastor, hvilken dervid bör hålla ett själavår-
dande samtal med hvarje enskild individ för sig’). Här bryter så-
ledes Spener med de gamla kyrkoordningarna, som uttryckligen fö-
reskrefvo, att skriftermål skulle hållas ”offentligen” i kyrkan på ett
rem, som ”var utan all misstanke”. Han bryter vidare med en
sed, hvaruti folket af ålder var invandt, och af hvilken man kunde
hafva beredt sig stor nytta, om i stället för att tänka på nya in-
rättningar man allrafrämst arbetat på att atergifva åt skriftermåls-
handlingen dess forna innehåll. Folket kommer villigt och gerna
till en offentlig kyrklig handling, hvarvid detsamma vant sig; en
fordran, att de enskilda individerna skola infinna sig uti själasör-
jarens hem, bar aldrig kunnat och skall aldrig kunna fullständigt
genomföras. Erfarenheten har lärt detta. Man har nemligen sedan
Speners tid mycket arbetat på att ersätta det försvunna enskilda
skriftermålet genom en personlig anmälning hos pastor, men det
har visat sig fåfängt att genomföra en sådan anordning. Då nu
det enskilda skriftermålet kommit ur bruk, och ingen sådan anmäl-
ning kunnat stadga sig i bruk, så är följden, att någon ordnad
plats uti embetsförvaltningen finnes icke vidare för utöfningen af
speciell själavård?). Hvad hindrar slutligen, att icke en otrogen
prest, som hvarken eger lust eller skicklighet för enskild själavård,
kan densamma försumma likaväl i sitt hem som i kyrkan?
Spener hade äfven andra förslag. I det han djupt sörjde, och
detta med rätta, öfver det vårdslösa handhafvandet af lösenyc-
keln, hvarvid bindenyckelns bruk råkat i fullkomlig förgätenhet,
och derjemte misströstade om en rätt noggrann pröfning af hvarje
serskildt skriftebarn, så länge denna pröfning var öfverlåten åt
skriftefadren ensam, föreslog han, att en kyrklig domstol af äldste
borde i skriftermålet finnas vid själasörjarens sida, för att desto
omsorgsfullare måtte blifva pröfvadt, om ett skriftebarn borde aflösas
eller icke?). Uppenbart grofva syndare och sådana, som sjelfva
förklarade sig obotfärdiga, ville han väl lemna åt själasörjaren en-
!’) Jfr Speners Bedenken, P. L im Anbang, sid. 200 f. o. sid. 300; P.
TV, sid. 66.
2) Jfr Kliefoth, sid. 443.
3) Jfr Speners Bedenken, P. I, im Anhbang, sid. 197; P. IV, sid. 60 m.
2. ställen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
