Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Om det Evangelbkkt-Lutheérska Skriftermålet. 85
mom privatbiktens frigifvande, hvartill äfven Spener för undvikande
af än ytterligare förargelse och oro tillrådde, blef ännu ett hinder
för nämnda anslutning undanröjdt. I det kurfuarstliga decisam blef
derföre faststäldt: Enskildt skriftermål skall fortfarande bibehållas
i församlingarna, men blott för dem, som deraf önska begagna sig;
förbindande för alla communicanter, som ej gjort sig skyldiga till
uppenbart syndig vandel, är allenast följande: De böra, efter att
under veckan hafva anmält sig hos själasörjaren, på Lördagsefter-
middagen infinna sig i kyrkan och afhöra ett från altaret till dem
alla stäldt skriftetal samt derpå gemensamt emottaga aflösning. Det
& från detta decisum, som det i den Lutherska kyrkan införda
allmänna skriftermålet egentligen daterar sig!).
Från de orthodoxt Lutherske theologernes sida höjde sig efter
det Brandenburgska afgörandet icke få röster till det enskilda skrif-
termålets försvar. Löscher uppträdde värdigt och skickligt för den
gamla ordningen och hänvisade på den pedagogiska nytta, som den
gamla Lutherska kyrkan dermed åsyftat, men icke så andra, som
med honom delade tänkesätt. Så t. ex. nöjde sig icke Deutsch-
mannr med att framhålla det enskilda skriftermålet såsom en god,
helsosam och nyttig inrättning, som, frigjord från de stora miss-
bruk, som deruti inrotat sig, var egnad att bereda en välsignelse,
hvilken ingen annan form för skriftermål förmår skänka, utan sökte
uppvisa, att detta enskilda skriftermål så till form som väsende
härledde sig från gudomlig instiftelse och genomlöpte hela Skrif-
ten. Redan i paradiset hade Gud tagit Adam och Eva i biktstolen.
Genom dessa och dylika försvar förlorade naturligtvis saken, så
mycket mera som det för frihet ifrån privatbikt nitälskande partiet
var ifrigt verksamt, för att i sinnena inplanta motvilja emot den
gamrmal-lutherska anordningen af ifrågavarande handling2). Det
spardes nemligen icke från det sistnämnda hållet på försök att un-
dergräfva de dogmatiska grundvalar, hvarpa skriftermålet hvilade.
Spener hade i allmänhet visat ett bemödande att fasthålla vid dessa
grundvalar; han erkände den collativa betydelsen hos aflösnings-
ordet, om han också var något benägen att förneka en äfven till
den otrogne utgående verkning ifrån detsamma?). Han hade äfven,
om än i stundom vacklande ordalag, yrkat, att makten att lösa och
!t) Jfr för hela denna s. k. biktstrid Scbmid, Geschichte des Pietismus,
sidd. 259 — 268.
2) Jfr Sehmid, Geschichte des Pietismus, sid. 273 f.
3) Jfr Speners Bedenken, P. I, sidd. 85 o. 197: P. IV, sid. 731.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
