Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Luthers Nattvardslära. 5
åfverens om var, att sakramentet vore tecken och orsak till en Gu-
domlig nådeverkan. Somliga ansågo sakramentsbegreppet härmed ut-
tömdt och stadnade härvid, under det att andra, som ville bifoga när-
mare bestämningar, sinsemellan söndrade sig i en mängd olika meningar !).
Vi hafva af det föregående sett, att medeltidens kyrkolärare miss-
lyckades i sitt försök att komma till ett tillfredsställande resultat med
afseende på sakramentsbegreppet. Vi vilja nu äfven undersöka deras
lära om sakramenternas verkan, emedan det var denna lära äfvensom
läran om sakramenternas sjutal, hvaremot Luther företrädesvis oppo-
nerade sig. Enligt medeltidskyrkans åsigt är sakramentet icke blott
tecken och bild af en helig sak, utan har äfven en viss kraft, utöfvar
en viss verkan på mottagaren, hvadan det, såsom i det föregående blif-
vit antydt, icke blott är signum, utan äfven causa sacre rei. Sakra-
mentets verkan var sålunda i allmänhet en res sacra. Men då man
närmare skulle bestämma, hvaruti denna res sacra bestod, så sönder-
föll hon, så att säga, i tvenne delar. Sakramentets verkan antogs nem-
ligen vara dels en omedelbar, dels en medelbar. Hvad den förra be-
träffar, så sades den vara, icke nåd i egentlig mening, utan en slags
förberedelse till nåden och kallades effectus minus principalis. Denna
förberedelse för nåden bestod nu deruti, att åt mottagaren meddelades
vid tre sakramenter, nemligen Dopet, Confirmationen och Ordinationen ,
en viss karakter, som, till följe af sin beskaffenhet att i detta lifvet
aldrig kunna förloras, kallades indelebilis, vid de öfriga sakramenterna
en 8. k. Ornatus anime d. v. 8. en på själen för en längre tid påtryckt
signatur ?). Hvad den sednare eller sakramentets medelbara verkan
beträffar, så kallades denna effectus principalis och sades utgöra en s.
k. sakramenterlig nåd d. v. s. en speciel nåd till skilnad från den all-
männa nåden (gratia communiter dicta). Af nåden i och för sig var
nemligen den sakramenterliga nåden en specification, och det på olika
sätt och till olika ändamål i hvarje särskildt sakrament. Förhållandet
mellan båda dessa verkningar tänkte man sig för öfrigt så, att den
första var likasom en potens till den sednare, hvilken potens derjemte
var af sådan varaktighet och sådan kraft, att, om mottagaren vid del-
aktigheten af sakramentet på grund af ovärdighet gick miste om den
sakramenterliga nåden, nämnda potens efteråt, sedan hindret blifvit
ondanröjdt, kunde framkalla denna nåd ?).
t) Jfr Hahn peg. 19 ff.
2) Anmärkas bör, att många bland Scholastikerna förkastade läran om
ormatus anime.
2?) Angående denna potens voro meningarne delade, i det somliga kyrko-
lärare betraktade dem såsom ett ännu outveckladt frö, hvarur, såvida mot-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
