Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6 Fredrik Gihl.
Sedan vi nu i största korthet undersökt, hvad sakramenterna öf-
verhufvud verka, skola vi öfvergå till frågan, huru deras verkan upp-
kommer. Till frambringandet af sakramenternas verkan ansågos icke
mindre än sex faktorer samverka, nemligen Gud, Christus, kyrkan,
kyrkans tjenare, det yttre sakramentet och det mottagande subjectet.
Hvad Guds verksamhet vid sakramenterna beträffar, så består denna
deruti, att Han från början instiftat dem, och att Han fortfarande är
likasom källan, hvarur all deras kraft och verkan härflyter. Sättet för
denna Guds verksamhet uppfattades olika, men den allmännvaste åsigten
var den, att Gud genom sakramenternas instiftelse en gång för alla
vid dem fästat den genom Christi död förvärfvade nåden, att Han vi-
dare hvarje gång, då sakramenterna rite förvaltas, till följe af den
tjenstförrättande prestens åkallan åt sakramenterna faktiskt meddelar
den utlofvade och åt kyrkan öfverlemnade nåden, hvilken sedan inne-
hålles i sakramenterna likasom i käril, och att han ändtligen låter den
sålunda i sakramenterna likasom inneslutna nådefullheten genom dessas
yttre bruk öfvergå på mottagaren ?).
Men då sakramenternas kraft betraktades såsom väsendtligen beroende
på instiftelsen, och Gud sjelf icke omedelbart, utan genom Christum in-
stiftat dem, så måste Christus vara den, som närmast meddelat dem
kraft att verka. Vidare tänkte man sig Christus såsom en förutsätt-
ning för att sakramenterna skulle kunna verka det, som de faktiskt
verka. Dels betraktade man nemligen den character indelebilis, hvil-
ken vissa sakramenter meddela, såsom Christi egen, såsom ett utflöde
ur hans prestadöme, dels hade den sakramenterliga nåden sin källa i
Christus, såsom genom hans lidande förvärfvad, dels ändtligen antog
man om Dopet och Nattvarden, att dessa specielt hade Christus att
tacka för sin verkan, enär i det förra vattnet icke skulle hafva sin
pånyttfödande kraft, såvida icke Christi heliga lekamen vid hans dö-
pelse med detsamma kommit i beröring och i den sednare Christus till
och med vore lekamligen närvarande och gåfve sig åt mottagaren till
åtnjutande. Men Christus var icke blott sakramenternas egentliga in-
stiftare och nödvändiga förutsättning, utan han var äfven verksam vid
meddelandet åt menniskorna af de af honom förvärfvade och i sakra-
menterna inneslutna gåfvorna ?).
tagaren ej genom sin ovärdighet förhindrade det, den medelbara verkan
med nödvändighet utvecklade sig; andra åter ansågo den visserligen såsom
en nödvändig förutsättning för (causa sine qua non), men icke såsom orsak
(causa efficiens) till sakramentets medelbara verkan. Jfr Hahn pag. 294 ff.
!) Jfe Hahn pag. 376, 2) Jfr Hahn pag. 377.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
