Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
8 | Fredrik Gibl
bilis och ornatus anime&e, eller det, som sakramenterna i första hand
verka, så ansågs detta vara helt och hållet oberoende af det motta-
gande subjektets beskaffenhet. I hvarje fall, så fort ett sakrament kom-
mer till stånd, inträdde nemligen character indelebilis eller ornatus ani-
me, vare sig det mottagande subjektet vore värdigt eller ovärdigt.
Men icke så med sakramenternas medelbara verkan eller sjelfva nåden.
Denna inträder endast då, när det mottagande subjektet går till sakra-
mentet med en för nådens emottagande erforderlig disposition. Denna
disposition betraktade man likväl icke såsom en positiv faktor för nå-
dens framkallande eller såsom en causa efficiens dertill, att endast så-
som ett af Gud äskadt vilkor (causa sine qua non) för nådens erhål-
lande, hvadan sålunda endast den värdige emottagaren ansågs. kapabel
att i sig upptaga den sakramenterliga nåden. För att uttrycka denna
tanke begagnade man sig af följande terminus technicus: ”Det nya för-
bundets sakramenter meddela nåden, icke såsom de gammaltestament-
liga ex opere operante, utan ex opere operato”!).
Man har ofta föreställt sig, och denna föreställning tro vi vara
temligen allmän, att Scholastikerna med detta uttryckssätt ville säga,
det emottagarens subjektiva beskaffenhet för mottagandet af den sakra-
menterliga nåden vore fullkomligt likgiltig, och att allt berodde endast
på det yttre fullbordandet af sakramentshandlingen, eller att, om blott
den sakramenterliga handlingen enligt föreskrift fullbordades, det mot-
tagande subjektets religiösa och sedliga beskaffenhet kunde vara huru-
dan som heldst. Men af det ofvan anförda inses, att man allmänt for-
drade en bestämd religiös och sedlig beskaffenhet hos det mottagande
subjektet, och äfven antog, att, der en sådan icke var för handen, den
sakramenterliga nåden uteblef. Lärde man nu icke desto mindre, att
sakramenterna verka ex opere operato, så kunde meningen naturligtvis
ej vara att neka vigten och värdet af subjektets rätta sinnesförfattning,
utan man ville med nämnde uttryck endast framhålla, hurusom sub-
jektets värdighet icke på något sätt kunde anses såsom orsak till nå-
den, hvilken orsak fastmera vore att söka utom subjektet. En bestämd
disposition fordrades alltså hos det mottagande subjektet, för att vara
!) Dessa termer brukades olika på olika tider och af olika kyrkolärare,
men på Scholastikens sednare tid förstod man med opus operatum den yttre
handlingen såsom sådan, med opus operans den sinnesförfattning, i hvilken
en handling blifvit fullbordad. Användt på sakramenterna, vore alltså opus
operatum sakramenternas yttre fullbordande h. e. alla de enskilda handlin-
gar och ceremonier, hvilka höllos för nödvändiga för att bringa sakramen-
terna till stånd;, opus operans åter emottagarens inre förhållande till sa-
kramentet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
