Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
12 Fredrik Gihl
tenskapet såsom ett nytestamentligt sakrament, att det egt bestånd
allt sedan skapelsen och ännu består hos de icke-christna!).
" Ordinationen förkastar Luther såsom sakrament, emedan dermed
intet löfte är förbundet, och sammanställer den med blott kyrkliga cere-
monier; han benämner den: ritus quidam eligendi concionatores in ec-
clesia 2).
Vid Sista Smörjelsens sakrament förefanns visserligen enligt Jac.
5: 14 ff. både tecken och löfte. Emellertid är, menar Luther, detta
brefs auktoritet tvifvel underkastadt, och ”hanc epistolam non esse Å-
postoli Jacobi nec apostolico spiritu dignam, multi valde probabiliter
asserant, licet consuetudine auctoritatem, cujuscunque sit, obtinuerit” 3).
Men äfven om brefvet vore apostoliskt, så kunde likväl icke en Apostel
af egen auktoritet instifta ett sakrament d. v. s. gifva ett gudomligt
löfte jemte tecken, utan detta tillkom Christus allena. Dessutom hade
Apostelen förordnat smörjelsen icke till en gåfva för döende sjuka, u-
tan såsom ett medel för deras återställande. Såsom sakrament borde
smörjelsen vidare vara ett verksamt tecken till det, som den enligt
brefvet betecknar och lofvar, under det nu likväl knappast en bland
tusen smorde tillfrisknade Enligt Luthers uppfattning har Apostelen
här menat en sådan smörjelse, som omtalas i Marc. 6: 13).
Beträffande slutligen Botens sakrament är Luthers förkastelsedom
icke lika obetingad. Han sammanställer ofta boten med de öfriga nåde-
medlen ; Christus tyckes honom isynnerhet fattbar (greifbar) i boten
och han räknar den till och med till de ”synliga tingen och tecknen.”
Han säger derföre: vi bekänna, att Boten är ett sakrament, försåvidt
nyckelabsolutionen (die Absolution der Schlässel) och botgörarens tro
kommer dertill; ty det innebär löfte och tro på förlåtelse o.s.v.” Men
ett egentligt, synligt tecken och ett tecken jemte löftesordet kan han
icke finna dernti. Då man nu i egentlig mening kan tala om sakra-
menter endast der, hvarest löften jemte dervid fästade tecken förefinnas,
så kan naturligtvis Boten, strängt taladt, icke sägas vara ett sakrament,
hvarföre ock Luther stadnar vid att endast antaga dopet och nattvar-
den såsom sakramenter, ”cum in his solis et institutum divinitus signum
et promissionem remissionis peccatorum videamus”5). Det resultat,
hvartill Luther kom, var sålunda antagandet af endast två sakramenter,
Dopet och Nattvarden. Det, hvarpå han stöder sig, såväl vid uppfatt-
!) Luthers Schriften XIX, 113 ff.
2) Tomus secundus omnium Operum reverendi patris D. M. L. Jenm
M.D.LXXIX, pag. 283. 3) Ibid. pag. 284.
4) Luthers Schriften XIX, 141 f£.
3) Tom. IL Omn. op. D. M. L. pag. 285.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
