Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
30 Fredrik Gihbl.
äro symboler af Christi lekamen och blod. Härmed öfverensstämmer
äfven hela den gamla kyrkan och ingen sund skriftutläggning kan komma
till något annat resultav!).
Hvad nu Luthers utläggning af instiktelseorden angår, så låter
han voöro referera sig till både brödet och Christi lekamen. Detta
stöder han på en i Skriften ofta förekommande talfigar, Synekdoche
("Synekdoche est, quando totum pro parte et e diverso accipitur"”).
Skriften talar nemligen ofta om det hela, under det hon menar endast
en del. Så kallar Mose Israels folk för Guds egendom, under det en-
dast en del var det; Paulus kallar Galaterna och Corinthierna för
Guds församling, under det endast ett fåtal verkligen voro Guds barn.
På samma sätt talar Christus här om bröd och lekamen, men menar
endast det sednare. Oafsedt brödet säger han: ”detta är min lekamen.”
Brödet är visserligen äfven der, men emedan lekamen är det, hvarpå
vigten ligger, så talar han så, som om endast denna vore förhanden.
På samma sätt kan en moder peka på vaggan, der hennes barn lig-
ger, och säga: ”detta är mitt barn” 2). Vidare anser han orden: ”för
eder utgifven” syfta på utdelandet i sakramentet, icke på Christi ut-
gifvande i döden. Likaledes låter han de Paulinska orden: ”som för
eder brytes” afse brödets brytande i nattvarden, Christi lekamens och
blods utdelande åt nattvardsgästerna?). |
Vi vilja nu tillse, huru Luther betraktar motståndarnes utläggning
af instiktelseorden. Den är godtycklig, säger han, och icke tillåtlig vare
sig i Skriften eller i något språk; ja, om ”Svärmarne” ur något språk
på jorden kunde taga fram en sats der ”är” är = betyder, så vill han
tillerkänna dem seger. I sådana exempel, som de anförda, är ”är”
icke = betyder, utan predikatet har der blifvit ett ”nytt ord”, eller
erhållit en ny betydelse och i denna nya betydelse prediceras det verk—-
ligen om subjektet genom ”är.” Man kan t. ex. säga: ”Christus är en
blomma”, i det man ser hvilket skönt barn Maria i honom födt. Men
här har nu, såsom Grammatik och Rhetorik lära, ”blomma” blifvit ett
nytt ord, erhållit en ny betydelse och en ny användning, och Christus
betyder nu icke en blomma, utan är en blomma, ehuru en annan än
den naturliga. I dylika fall brukar man epitheten: en ny, eller annan
eller sann, t. ex. ”Johannes är en ny Elias”, ”Christus är det sanna
vinträdet.” Häraf kan det synas, som om Oecolampadius fått stöd för
!) Jfr Zwinglii Opera IIT, 248 f., 258 f£,, 341, 593. Oecolampadii
De genuina verborum Domini: ”hoc est corpus meum”, expositione liber; hos
Kahnis pag. 332. 2) Luthers Schriften XX, 341.
3) Luthers Schriften XX, 356 ff.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
