Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Luthers Nattvardslära. 43
lande bestämmer Luther såsom det af en enhet, förmedelst hvilken af två
särskilda väsenden blifver ett ting eller väsende, utan att deras sär-
skilda väsende dervid går under. För en sådan enhet finner han i
Skriften åtskilliga analogier. I Treenigheten, säger ban, äro tre sär-
skilda personer och likväl är hvar och en den ende Guden. Natorens
och väsendets enhet gör här, att särskilda personer likväl utsägas så-
som ett väsende. Detta är ”eine natärliche Einigkeit.” Om Christus
säger man: ”denna menniska är Guds son”, under det den menskliga
natouren qvarblifver; och likväl äro menniska och Gud långt mera åt-
skilda än bröd och lekamen. Detta är ”eine persönliche Einigkeit”,
förmedelst hvilken två särskilda väsenden utsägas såsom ett väsende.
En annan enhet ligger till grund, när Skriften säger: ”Han gör sina
Englar till vindar och sina tjenare till eldslågor”, och när man till följe
deraf om en sådan vind måste säga: ”det är en Engel.” Detta kunde
man kalla ”eine wirkliche Einigkeit”, emedan Engelen och hans gestalt,
vinden, uträtta enahanda verk. Vidare skrifva Evangelisterna, att den
helige Ande nedkommit på Christus i en dufvas gestalt, och man kun-
de då, pekande på dufvan, säga: ”det är den helige Ande.” Detta må
man kalla ”eine förmliche Einigkeit”, såvida som Anden velat uppen-
bara sig i sådan form. Hvarföre, frågar Luther, skulle man icke i
nattvarden, visande på brödet, mycket mera kunna säga: ”detta är
min lekamen”, ehuru bröd och lekamen äro två särskilda väsenden. Den
egendomliga enhet, som här eger rum, kallar han sakramentliche Einigkett
emedan Christi lekamen och brödet här gifves oss till ett sakrament.
Det är, säger han, icke en naturlig eller personlig såsom i Gud och
Christo, tilläfventyrs äfven en annan än den, som dufvan har med
den helige Ande och eldslågan med Engelen, men det är dock en sa-
kramenterlig enhet. Man kan, visande på brödet, likasåväl säga: ”detta
är Christi lekamen”, som Johannes, då han sett dufvan, sade sig hafva
sett den helige Ande!). — Af allt detta framgår, att Luther tänker sig
de jordiska elementerna såsom vehikel för de himmelska och dessa sed-
nare såsom realt genomträngande, såsom verkligt immanenta i de förra.
Af dessa bestämningar följde nu först och främst, att Christi le-
kamen och blod i nattvarden mundtligen åtnjutes. Då nemligen res
sacramenti är Herrens reala, om också förklarade och af andeliga krafter
genomträngda, kroppslighet, så kan emottagandet af densamma icke
vara en akt af den menskliga själen och organet derför icke vara tron,
stan organet måste vara detsamma, som det, hvilket äfven emottager
de synliga elementerna, vid hvilka det himmelska i kraft af gudomlig :
) Luthers Schriften XX, 1091, 1276, 1287 f.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
