Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Om Apostelen Petrus och den äldsta kyrkans falska Gnosis. 17
enligt Pauli ord 2 Tim. 3: 13 efterhand närmat sig det sorgliga mål,
hvarom fråga är, så att vi på detta sätt i honom skulle hafva att
se en af de efterfrågade personliga mellanlänkar, hvilka förmedlat
öfvergången från den nowmiska till den antinomiska formen af Gnosti-
cismen med detsamma som de bragt densamma till sin fulla ut-
veckling och mognad. Ett sorgligt fenomen utan tvifvel på kristen-
domens område, men på intet sätt opsychologiskt, utan fullt erfaren-
hetsenligt! Ty det är en gammal erfarenhet djupt grundad i sakens
eget inre väsende, att ”den kristne, när han blifver otrogen och
lastbar, står på ett trappsteg af det onda och besitter en kraft att
göra skada, till hvilken ingen gudlös inom hedendomen eller juden-
domen någonsin förmått bringa det” 23).
Denna antinomistiska Gnosis har nu haft en historia, som går
långt fram i tiden inom den äldsta kyrkan; men redan under det
apostoliska tidehvarfvet framstår den såsom färdig till alla sina grund-
drag, och vi kanna genom att lägga tillsammans de olika uppgif-
terna derom i det Nya Testamentets skrifter, betraktade i ljuset af
bvad vi om denna företeelse veta och känna eljest, deraf erhålla
en bild, som är ganska fullständig. Kortast har Judas samman-
fattat dessa karaktersdrag, då han i sitt bref, helt och hållet rigtadt
emot de förförare som tillhörde denna rigtning, säger att de voro
”menniskor, som omsatte Guds nåd i lösaktighet (w7v tot Proö uu
Xzaesta pertatidéyres elc aoklyesav) och som förnekade den ende
Herren öfver allt (eller såsom det heter efter en annan läsart:
den ende Herren öfver allt — Gud) och vår Herre Jesus Kri-
stus (röv uovov deonornv Jeöv xas prov Yuur Tycoöv Xorordv Ap-
rovgeros)”, eller med en ännu mera sammandragen pregnans, att de
voro ” menniskor, som drömmande befläckade köttet , a fskafade eller
afseatte herradömet och försmädade herrligheterna (ivvariabopuevos
odegxa piv malyovosy, xvgroryra di aderovosy, dokas di Påacynuoösir).”
Jud. 8. Här hafva vi de allmänna konturerna gitna bäde at dessa Gno-
stikers religionslära och af deras sedelära, och det återstår för oss
endast att utdraga lineen af dessa konturer efter den anledning, de
sjelfva erbjoda, för att få hela bilden af bådas verkliga utseende och
gestalt, så trogen som afståndet i tid och sparsamheten i under-
rättelser det medgifver.
Den allmänna gnostiska grundkarakteren hos dessa antinomer
igenkänna vi i det ofvanstående uttrycket: gvvaviusousevor. = Det
framställer dem för oss såsom andeligen drömmande menniskor,
hvilka häoförde af sina utsväfvande tankar och inbillningar afgjorde
om saker, som de icke förstodo, och drefvos omkring på lustarnes
2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
