Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Om Apostelen Petrus och den äldsta kyrkans falska Gnosis. 21
straffningen. ”Den erinrar om en lära, hvilken redan tillskrifves
Magern Simon: att de englar, hvilka varit verksamma vid verlds-
skapelsen, voro lägre väsenden, fiendtliga makter, öfver hvilka den
vetande (Guostikern) vore vida upphöjd” ?8). Det var en lära på
en gång smickrande för stoltheten och urskuldande för synden i alla
sina gestalter, hvars orsak den öfverförde ifrån de syndiga varel-
serna sjeltva till deras Skapare, som den lärde att smäda och la-
sta i stället för att tacka och tillbedja.
Så långt gick denna antinomiska Gnosis i sin förnekelse af
Fadren enligt den första artikeln; men icke mindre långt gick den-
samma i sin förnekelse af Sonen enligt den andra. Vi hafva förut
lärt känna beskaffenheten at Cerinths lära i detta afseende och huru
den upplöste Jesus Kristus i tvenne personer: menniskan Jesus och
den himmelska &onen Kristus; men den form af Gnosis, om hvil-
ken vi nu tala, dref upplösningen af Jesu person ännu vida längre
än den föregående. Den lärde att det menskliga hos vår Frälsare
var ett blott sken (dööa) eller antagen förklädnad, under hvilken
det nämnde onväsendet nedlåtit sig till och umgåtts med menni-
skorna i likhet med den hedniska mythologiens många uppenbarelser
af gudar och gudinnor å den ena sidan och det Gamla Testamen-
tets theophanier och englauppenbarelser å den andra. Det var ett
sätt att på den allra genaste vägen göra korsets förargelse, denna
stora stötesten för judar och hedningar, en gång för alla om intet;
men icke blott det, utan äfven att upplösa och tillintetgöra hela
den betydelse, som Kristus har för oss; ty denna gruudar sig vis-
serligen alltigenom på det faktum, att vi i Jesus Kristus hafva en
verklig medlem af och andelig stamfader för vårt slägte, en andre
Adam såsom Paulus i Romarebrefvet benämner honom. Att denna
doketiska villfarelse spelade en högt framstående roll i den följande
tidens falska Gnosis är bekant, men vi hafva äfven säkra bevis på
att den fanns till i fullt utbildad gestalt under den apostoliska tid
som vi hafva i sigte. Ty det är på den som apostelen Johannes
tydligt anspelar, då han skrifver i sitt första bref: ”Hvar och en
ande, som bekänner, att Jesus Kristus är kommen i köttet, han
är af Gud, och hvar och en ande, som icke bekänner Jesus, är
ieke af Gud, och det är antikrists ande, om hvilken J hafven hört,
att han skulle komma och är nu allaredan i verlden” (1 Joh. 4:
1—3), och i nära öfverensstämmelse med dessa ord i det andra
brefvet: ”Mänge förförare äro inkomne i verlden, hvilka icke
bekänna Jesus Kristus vara kommen i köttet; denne är förföra-
ren och antikrist" (2 Joh. 7). På båda dessa ställen ligger ton-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
