Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Om Apostelen Petrus och des äldsta kyrkans falska Gnosie. T
ef den nämnde apostelen, och den gör på samma gång — åtmin-
stone hvad det stora fertalet af författare, som på vår tid yttrat sig
i ämnet, angår — brefvet af Judas till ett alster af en tidepunkt, som i
hvarje fall icke kan vara äldre än den tid inom kyrkan, som följde på
apostlarne Petri och Pauli martyrdöd, och då med undantag af Jo-
bannes efter all sannolikhet ingen af Jesu apostlar mera fanns qvar
på den stridande kyrkans skådeplats. Men är det sannolikt, så
fråga vi, att en författare, som haft den nyssnämnda afsigten att
föreställa ap. Petri person — och detta väl icke alldeles utan förmåga
att utföra hvad han velat, att döma af den framgång, hvilken i
hvarje fall kommit på hans lott — skulle haft nog litet förstånd att
gå till väga på ett sådant sätt, att han införlifvat med sitt arbete
innehållet af en skrift, hvars författare notoriskt skrifvit på en tid,
då denne apostel icke mera lefde på jorden, och som, då ban after
Jacobe exempel kunnat företaga sig att skrifva ett sändebref till den
kristna församlingen på sin tid, väl icke måste hafva varit en all-
deles okänd person för de kristna på den tid, om hvitken fråga är?
Vi hafva i det föregående baft tillfälle att lära känna, huru man
låter denne författare komma i strid med sig sjelf på det sätt, att
han, eedan han i det 2:dra kapitlet inledt sin framställning om de
Gaostiska irrlärarena med att enligt sip antagna Petrinska roll orda
om dessa såsom tillkommande, med v. 10 plötsligen faller ur denna
roll och glömmande sig sjelf talar om desamma såsom redan för-
bandenvarande utan att afbryta ända till kapitlets slut; men med den
uppfattning, som vi nu hafva i sigte, skulle han icke hafva gjort sig
skyldig till en enkel glömska i detta afseende, utan till en dubbelt
sådan: — å ena sidan genom att låta apostelen Petrus tala på ett
sätt, som innebär en anachronism med hänseende till den tid, då
brefvet vill anses vara skrifvet; å den andra genom att låta honom
tela med ord lånade ifrån en författare, som notoriskt skrifvit efter
ap. Petri död, och ifrån en skrift, som hade ett namn för sig sjelf,
hvilket väl icke så lätt kunde bringas i glömska, då det ju faktiskt
bar bibehållit sig ända till oss! — Detta är dock att frånkänna
denne författare, hvem han för öfrigt må hafva varit, ända till och
med vanligt sundt menniskoförstånd och förmåga att tänka på det
han haft för händer att utföra; och innan man skrider till ett så
våldsamt steg som detta är, måste man hafva mycket säkra och af-
görande bevis som berättiga dertill. Huruvida sådana bevis finnas
att tillgå är en annan sak, som vi för ögonblicket kunna lemna der-
bäs ; dock måste densamma redan i förväg anses såsom wer än van-
ligt tvifvelaktig. Emedlertid och så länge dessa fallgiltiga intyg ännu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
