Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 . L. Annerstedt.
af de råämnen, hvilkas vidare bearbetning utgör förädlingsnäringarnas
ändamål, och sålunda dess utveckling måste anses såsom det nödvän-
diga vilkoret för öfriga näringars uppkomst, samt härtill kommer att
jorden vid början af samhällets utveckling utgjort den förnämsta delen
af nationalförmögenheten, i följd hvaraf ej mindre staten derifrån hewm-
tat större delen af de medel, hvarmed statsutgifterna blifvit bestridda,
än ock jordegarne erhållit en särskild politisk betydelse, så är det lätt
förklarligt, att vida flere lagliga inskränkningar blifvit stadgade i jor-
dens begagnande än i begagnandet af den lösa egendomen, hvilken dess-
utom i följd af svårigheten att kontrollera iakttagandet af de i ifråga-
varande hänseende gifna föreskrifter städse i vida ringare grad varit
föremål för statens lagstiftning. Af dessa inskränkningar i jordegendo-
mens begagnande, hvilka naturligen under olika tider och i olika sam-
hällen varit högst olika, har en ej ringa del uppkommit af national-
ekonomiska skäl, i det lagstiftaren sökt att ordna jordbruksnäringen
på det sätt, han ansett dess bedrifvande medföra antingen den högsta
produktion eller i öfrigt den största fördel för staten.
Väl har i allmänhet, åtminstone bland dem, som från theoretisk
synpunkt behandlat frågan om statens förhållande till individernas verk-
samhet i national-ekonomiskt hänseende, den åsigt numera gjort sig
gällande, att individerna af sin egen fördel vida kraftigare än af hvarje
lagbud drifvas att vid produktionen förfara på det under för hand va-
rande omständigheter fördelaktigaste sätt, att äfven från statens syn-
punkt det fördelaktigaste resultatet vid produktionen erhålles derigenom,
att individen tillåtes fritt ordna sin produktiva verksamhet, och staten
dervid för honom endast stadgar de inskränkningar, som antingen er-
fordras för skyddandet af andras rättigheter eller föranledas af statens
politi-lagstiftning. Ty då statens lagstiftning, såsom i mer eller min-
dre grad generell, ej kan göra afseende på hvarje särskildt förhållande,
hvarunder produktionen i samhället eger rum, komma de i och för
produktionens befordrande föreskrifna inskränkningar i individernas fria
verksamhet i en viss näringsgren ej sällan att motverka sitt ändamål.
Dessa grundsatser hafva jemväl mer och mer vid näriogslagstiftningen
blifvit tillämpade, och, äfven hvad särskildt åkerbrukslagstiftningen be-
träffar, kan detta i allmänhet anses vara händelsen. Fortfarande råder
dock inom detta område stor meningsskiljaktighet om tillämpligheten af
dessa grundsatser i fråga om sättet för jordegendomens fördelning emel-
lan statens medlemmar. Under det man å ena sidan yrkat fri delbar-
het och förytterlighet af jordegendomen, såsom bäst befordrande dess
fördelning på det sätt, som för jordbrukets fördelaktiga bedrifvande er-
fordras, samt ansett, att härigenom det största och allmännaste välstånd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
