Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Om Jordstyckning. 5
allmänt gällande bestämning af hvad med uttrycken stora eller små
egendomar bör förstås måste man derföre söka uppställa, och en sådan
har af Roscher!) blifvit uppgifven efter det olika sätt, hvarpå egaren
vid åkerbruket i produktionen deltager, och efter dennes deraf bhär-
flytande sociala ställning. Stora kallas sålunda de egendomar, hvilkas
egare vanligen tillhöra den bildade klassen af samhällets medlemmar
och endast sysselsätta sig med ledningen af jordbruket utan att per-
sonligen såsom arbetare deri deltaga; medelstora äter sådana, hvilkas
egare, vanligen tillhörande det egentliga landtfolket, sjelfva såsom ar-
betare lägga band vid jordbruket, men hvilka dock äro af den storlek ,
att egarne för deras skötsel måste använda biträde af främmande ar-
betare; samt små de egendomar, för hvilkas brukande egarens och
dennes familjs arbetskrafter äro tillräckliga, men hvilka dock äro af
den storlek, att de lemna tillfälle till dessas fullständiga användande.
Mindre jordstycken än de sistnämnda eller egentliga jordparceller, på
hvilka egaren och hans familj ej finna fullständig sysselsättning, böra
betraktas såsom en /fjerde klass, hvilken, då dess odlande för egaren
vanligen ej utgör den hufvudsakliga sysselsättningen, utan endast en
binäring, ej bör, såsom vanligen skett, med den lilla egendomen sam-
manblandas?). Dessa mindre jordstyckens betydelse för samhället bör
!) Roscher, Nationalökonomik des Ackerbaues, sid. 126.
2) Ofvan anförda bestämning på stora, medelstora och små egendomar
synes ej mindre vara den som allmännast låter tillämpa sig oberoende af
de olikheter i afseende på brukningssätt, kulturföremål o. s. v., som emellan
de särskilda länderna förefinnas, än ock särskildt mest öfverensstäåmmande
med förbållandena i Sverige. Till de stora egendomarne komma sålunda
att höra våra så kallade berregårdar; till de medelstora flertalet af våra
vanliga bondgårdar, hvilka af hemmansegarne med biträde af i deras tjenst
stadde drängar och pigor skötas; till de små jordtorp, smärre hemmans-
delar och större afsöndrade lägenheter, hvilkas egare endast af jordbruket
hafva sin utkomst; samt till den fjerde klassen sådana smärre afsöndrade
lägenheter, som af landtbandlande, handtverkare eller dagsverkare innehaf-
vas, jemte mindre torp och andra smärre lägenheter. Med några mindre
skiljaktigheter öfverensstämma de flesta Tyska författare med Roscher i fråga
om dessa bestämningar, om ock med olika indelningsgrund. Så antar Raw
jemväl ofvan anmärkta fyra klasser, men låter skilnaden dem emellan be-
stämmas af antalet plogspann, som för egendomens skötsel erfordras (såsom
kännetecken på en stor egendom uppger äfven Raw, att dess skötsel for-
drar särskild förvaltare). Bernhardi, 1 c. sid. 20, bestämmer skilnaden
dem emellan efter storleken af deras afkastning. Enligt honom bör den e
gesdom kallas stor, hvilkens afkastning tillförsäkrar egaren och hans familj
en oberoende ställning, äfven om denne utarrenderar egendomen och sålunda
aftåir från den profit, han såsom arbetsledare genom dess skötande kan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
