Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Om Jordstyckning. 75
liggande skattebönder sig tillhandlat och sedermera kultiverat, emot det
att de undergingo en billig taxering för sådana uppröjda egor, som ej
förut voro skattlagda. Åfven föreskrefs genom| K. F. den 14 Augusti
1690, att, derest de afsöndrade egorna voro omistliga för de hemman,
som af dem voro i besittning, men umbärliga för dem, hvarifrån de
blifvit afsöndrade, dessa egor ej skulle dömas åter under deras ur-
sprungliga bolstad. I fråga om det stadgade minimum för hemimans-
klyfoingen visade sig snart behofvet af en särskild undantagslagstiftning
för de provinser, der befolkningens större täthet trots förbudet åstad-
kommit hemmanens klyfvande i mindre delar än fjerdedelar. Så till-
läts genom K. Br. den 2 Sept. 1684 med anledning af den talrikare
befolkning, bergsbrukets bedrifvande ansågs fordra, i bergslagerna en
hvar bebo sin andel, som han i något hemman kunde hafva, och skulle
ban ej vara förbunden att derför taga lösen; så stadgades genom K. Br.
den 1 Maj 1693 såsom minimum för Öster- och Vester-Dalarne samt
Gagnefs socken !/;s mantal, och för det öfriga Dalarne !/4 mantal.
Åt Landshöfdingarne!) uppdrogs tillsyn öfver efterlefnaden af förord-
ningarna mot hemmansklyfningen och särskildt af 1684 års förordning;
och skulle Landshöfdingarne tillhålla innehafvarne af de smärre hem-
mansdelarne att låta utlösa sig och att emottaga till bruk krono- eller
frälsehemman.
Den hufvudsakliga anledningen till förbuden emot hemmansklyfning
och jordafsöndring var fortfarande omsorgen, att de å jorden hvi-
lande skatter och besvär skalle kunna oafkortade utgöras. På samma
sätt som i de äldre förordningarna åberopas i de sist anförda såsom
skäl till förbuden i främsta rummet, att kronans inkomst ej måtte för-
minskas, och endast i sammanhang dermed att en för långt gången
hemmansklyfning skulle för jordbrukarne medföra fattigdom. Under
sista året af sin regering öfverändakastade Carl XII bela den gamla
lagstiftningen angående hemmansklyfningen genom följande bref till
Kammar-Kollegium af den 26 Mars 1718: ”Såsom Wi i nåder godt-
fonnit, at beordra Wåra Gouverneurer och Landsböfdingar, at så många
åboer som åstunda, kunna besitta et Hemman; Alltså låte Wi Eder til
underdånig efterrättelse sådant i nåder weta.” Men denna förändring
blef i likhet med de flesta öfriga af Carl XII under hans sista regerings-
år vidtagna reformer i rikets inre förhållanden af kort varaktighet, då
den stod allt för långt framför de national-ekonomiska åsigter, som ännu
voro uteslutande förherskande. Redan vid 1719 års Riksdag anhöllo
bönderna, att hemmanen ej måtte få klyfvas längre än tillförene; med
!) Landshöfdinge-instruktionerna 1687, $ 37; och 1734, $ 36.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
