Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Om causalitetsbegreppet. 5
naden emellan dessa båda åsigter beror ej på olikheten i det sätt, hvarpå
innehållet meddelas åt kunskapsförmågan. Att detta ej kan ske på
mera än ett sätt är naturligt, alldenstund detta innehåll under den
gifna förutsättningen alltid måste tänkas komma utifrån genom in-
tryck. Olikheten emellan de båda möjliga åsigterna inom den empiriska
hunskapstheorien måste alltså bero på det sätt, hvarpå formen, det
andra elementet i kunskapen, anses vara rifven åt det kunskapsegande
sobjectet. Det låter nämligen tänka sig, antingen att formen i kunska-
pen, likaväl som dess innehåll, kan erhållas genom intryck utifrån,
eller ock att formen meddelas åt kunskapen ur kunskapsförmågan sjelf,
då deremot innehållet ensamt erhålles genom intryck.
Hyllar man af de båda nämnda åsigterna den kunskapstheorien,
att både innehållet och formen i kunskapen komma utifrån genom in-
tryck, så äro i detta fall två vägar möjliga att beträda för kunskapens
förklaring. Man kan nämligen för det första ensamt reflectera på inne-
hållet i kunskapen och taga för gifvet, att formernas allmängiltighet
och nödvändighet åtföljer innehållets, såsom man uttrycker sig, sinn-
liga evidens. Erhåller man nämligen — så lyder det på denna grund-
val stödda resonnementet — starka och lifliga intryck utifrån, så tvinga
dessa medvetandet till producerande af de dermed förenliga formerna.
Men för det andra kan man ock reflectera ensamt på formerna i kun-
skapen. Vid ett sådant reflecterande uppstår lätt tvifvel på dessa for-
mers allmängiltighet och nödvändighet. Det blir svårt att finna någon
plats för förståndet i den menskliga kunskapsförmågan. Kommer allt i
kunskapen utifrån genom intryck, så finnes blott innehåll, ej några
nödvändiga former i kunskapen. De två möjliga åsigterna om kun-
skapen, hvad dess former angår, blifva i detta fall antingen Dogmatism
eller Scepticism, den förra, då formerna utan någon undersökning på
god tro antagas, den sednare, då de vid en noggrannare reflexion må-
ste förnekas.
Tager man bort det sinnliga förståndet, d. v. s. förmågan af
allmängiltiga och nödvändiga former i kunskapen, så finnas i menni-
skans sinnlighet endast tvänne kunskapsförmögenheter, nämligen sinnet
och inbillningskraften. Enligt Dogmatismen är sinnet den enda afsigt-
ligt antagna kunskapskällan, enligt Scepticismen åter både sinnet och
inbillningskraften.
Hvad särskildt causaliteten angår, eller den nödvändiga samman-
bindningen emellan erfarenhetsobjecterna efter orsak och verkan, så
tillhör denna kunskapens form. Huru skall denna form, detta blir nu
frågan , enligt den nämnda kunskapstheorien kunna härledas ur menni-
skane sinnlighet? Ty att den der måste hafva sin källa, är naturligt,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
