Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Om causalitetsbegreppet. 7
ståndet såsom dess källa. Det låter nämligen tänka sig, att ett ele-
ment i kunskapen, nämligen innehållet, kommer från intryck utifrån,
men att det andra elementet eller formerua vore sinnliga kunskaps-
förmågans egen ursprungliga egendom. De former, hvarigenom i tiden
och rummet gifna företeelser sammanbindas till erfarenhetsobjecter, måste
vara allmängiltiga och nödvändiga. En af dessa former är causalitets-
begreppet. En sådan allmängiltig och nödvändig form kan ej hafva sin
grund i menniskans sinne eller inbillningskraft, alldenstund deras func-
tioner äro vexlande och föränderliga. Den måste deremot till sin prin-
cip uppvisas i det på det sinnliga innehållet riktade förståndet, d. v. s.
i menniskans sinnliga förstånd.
Dessa trenne sätt för causalitetsbegreppets förklaring äro de enda
möjliga, om man utgår från den förutsättningen, att menniskans sinn-
lighet är hennes enda kunskapsförmåga, och att kunskapen uppkommer
genom intryck utifrån och production i tiden. Det tillhör oss nu att
närmare redogöra för och granska hvartdera af de nämnda förklarings-
sätten. Vid företagandet af dessa våra undersökningar uppstår af sig sjelft
i vårt medvetande erinringen af de tre representanterna för de nämnda
sätten att förklara causaliteten. Philosophiens historia har nämligen att
uppvisa dessa representanter i Locke, Hume och Kant. Det torde alltså
vara det ändamålsenligaste sättet för våra betraktelser att gifva en redo-
görelse för och kritiskt belysa dessa trenne pHilosophers sätt att upp-
fatta causalitetsbegreppet, så mycket mera som derigenom en större
åskådlighet beredes för vår framställning af det föresatta ämnet.
Anser man menniskans sinnlighet såsom den enda kunskapskällan
för all kunskap, så synes det mest i ögonen fallande sättet att förklara
kunskapens uppkomst bestå deri, att de sinnliga företeelserna göra in-
tryck på menniskans sinne. Vid ett sådant förklaringssätt ligger när-
mast till hands att antaga, att allt i kunskapen på detta sätt blitver
till för det menskliga medvetandet. Nu finnes i kunskapen både inne-
håll!) och form. Enligt denna den mest enkla theori för kunskapens
förklaring skulle alltså både innehållet och formen i kunskapen upp-
komma genom yttre intryck. Causaliteten är en af dessa kunskapens
former, nämligen den, förmedelst hvilken sinnliga företeelser samman-
bindas med hvarandra såsom orsak och verkan. Det enklaste för
klaringssättet af causaliteten skulle sålunda, synes det, bestå deri, att
!] Med kunskapens innehåll eller object förstå vi den concreta verklighet,
som gifver menniskan anledning att om sig utveckla ett vetande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
