Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Om causalitetsbegreppet. 15
vara beständig, utan att man med säkerhet kan sluta, att den alltid
måste vara på samma sätt!). De i causalitetsförhållandet, sådant det
allmänt uppfattas, gifoa momenterna äro sålunda angränsning i rummet,
succession i tiden, beständighet i sammanbindningen emellan orsak och
verkan och nödvändigbet i denna sammanbindning.
Sedan sålunda sjelfva factum af causalitetsförhållandet blifvit fast-
ställdt, måste Hume visa dess berättigande eller möjliga oberättigande.
Skall detta uppvisas från kunskapstheoretisk synpunkt, så måste grun-
den till detta factums berättigande eller oberättigande härledas ur de
menskliga kunskapsförmögenheterna. Skall sålunda causalitetsbegreppet
kunna förklaras, så måste dess fyra elementer hafva sin princip och
källa i menniskans kunskapsförmåga. Finnes det ett enda af de nämnda
elementerna, som ur henne ej kan uppvisas, så kan causalitetsbegreppet
ej vetenskapligen rättfärdigas.
Angränsning i rummet och succession i tiden kunna varseblifvas
af menniskan. För möjligheten af en sådan uppfattning af tvänne före-
måls förhållande till hvarandra fordras, att menniskan uppfattar en
flerhet af intryck, hvilka sedermera på något sätt sammanställas med
hvarandra. Detta uppfattande af intryck eger rum i menniskans sinne.
De genom dessa intryck uppkomna varseblifningarna äro qvar, så länge
intrycken fortfara. Försvinna deremot intrycken, så äro ock varse-
blifningen samt dermed angränsningen i rummet och successionen i ti-
den omöjliga. Då nu causalitetsförhållandet, utom angränsningen i rum-
met och successionen i tiden, för sin möjlighet och verklighet fordrar,
såsom redan blifvit nämndt, ännu tvänne elementer, men dessa två ej
konna vara till för sinnet, så kan causaliteten ej varseblifvas och så-
landa ej hafva sin källa i menniskans sinne. Härigenom är Locke’s
utsago, att sensationerna äro det material, hvaraf causalitetsbegreppet
bildas, rättad derhän, att sensationerna bidraga till vissa momenter i
causaliteten, men att det mest vigtiga momentet i detta begrepp, näm-
ligen nödvändigheten i sammanbindningen emellan orsak och verkan, e&
kan härledas ur sensationerna och förmågan af dem, det menskliga
sinnet 2).
Det tredje elementet i causalitetsförhållandet var den beständiga
sammanbindningen emellan orsak och verkan, sådan den städse hittills
visat sig för betraktaren. Sedan varseblifningen af angränsningen i
rummet och successionen i tiden emellan tvänne föremål försvunnit, så
!) Of the understanding Part IL Section II. p. 108.
2) Jfr bland andra ställen Inquiry Section VIL Part L (Works IV. p. 74
75); Of the understanding Part IL Section V. (Works L p. 117).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
