Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
16 C. J. H. Eagstraad.
kan dock detta förhållande bevaras i minnet genom derstädes qvar-
varande bilder af sjelfva intrycken. Nu kan samma förhållande emellan
likartade föremål i rummet och tiden flera gånger varseblifvas och bil-
derna häraf bevaras i minnet. Derigenom uppstår i medvetandet den
insigten, att två föremål af likartad beskaffenhet hittills visat sig så-
som sinsemellan förenade under formen af orsak och verkan. Emeller-
tid är detta ej tillräckligt för causalitetsbegreppets förklaring. Dertill
fordras, såsom redan blifvit nämndt, att man skall kunna säga, att
det ena föremålet äfven för framtiden alltjemt måste hafva det andra
till sin verkan. Som ett sådant uppfattningssätt för minnet är omöj-
ligt, så kan causaliteten ej sägas hafva sin källa i menniskans minne,
äfven om denna kunskapsförmåga, likasom sinnet, till en viss grad
medverkar till causalitetsförhållandets möjlighet ?).
Har sålunda Hume ur menniskans sinne och minne uppvisat möj-
ligheten af vissa elementer, som ingå i causalitetsförhållandet, så åter-
står dock det aldra vigtigaste, nämligen den nödvändiga förknippningen
emellan orsak och verkan. Denna kan naturligtvis ej hafva sin grund
i sinnet och minnet hos menniskan, alldenstund genom dem blott kan
uppfattas, hvad som varit och är, men ej hvad som med nödvändighet
äfven skall komma att blifva. Ejheller kan denna nödvändighet i för-
knippningen hafva sin grund i förståndet såsom en förmåga af abstracta
begrepp, alldenstund en sådan kunskapsförmåga enligt Hume ej finnes
till för menniskan 2). Men i sådant fall återstår blott en förmåga hos
menniskan såsom denna nödvändiga sammanbindnings källa, nämligen
hennes inbillningskraft?).
År alltså inbillningskraften causalitetsbegreppets källa, så är sam-
manbindningen emellan tvänne föremål såsom stående i förhållande till
hvarandra af orsak och verkan blott och bart en phantasisammanbind-
ning dem emellan. Allmängiltigheten och nödvändigheten i causalitets-
förhållandet är en inbillningskraftens lek, en skenbild för imaginationen.
Alla elementer, som factiskt visade sig i causalitetsförhållandet, äro
berättigade utom ett enda, nämligen allmängiltigheten och nödvändig-
heten. Nu constitueras sjelfva causalitetsbegreppet af denna allmän-
!) Of the understanding Part III. Seetion VI. (Works L p. 121).
2) Jfr ofvan p. 12. Hume visar vidlyftigt förståndets oförmåga att upp-
fatta ifrågavarande nödvändighet i Inquiry Section IV. (Works IV. p. 35—
40; 43— 44).
3) Flerestädes hos Hume. 8e isynnerhet Inquiry Section VII. (Works IV.
p. 67—93); Of the understanding Part III. Section VI, XIV. (Works IL p.
123—129. 219)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
