Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Om causalitetsbegreppet. 17
giltighet och nödvändighet. Förklaras den vara omöjlig, så är ock
hela begreppet omöjligt att förklara.
Skall kunskap finnas, så måste den vara allmängiltig och nöd-
vändig. Denna dess nödvändighet måste bestå i en nödvändig samman-
bindning emellan orsaker och verkningar. Skall kunskap finnas, så må-
ste causalitetslagens allmängiltighet och nödvändighet vara satt utom
allt tvifvel. Denna allmängiltighet och nödvändighet kan enligt Hume
ej vindiceras åt causalitetsbegreppet. Både formen och innehållet i
kunskapen måste nämligen härledas ur intryck utifrån. Intrycken äro
vexlande och föränderliga. Idéerna eller intryckens copior måste hafva
samma charakter som originalerna; äfven de äro vexlande och föränder-
liga. Dessa copior äro kunskapens former. Det gifves sålunda i kun-
skapen jemte innehållet former, men inga allmängiltiga och nödvändiga
former. Fordrar man sådana såsom väsendtliga beståndsdelar i kun-
skapen, så är kunskapen sjelf omöjlig. Nöjer man sig med vex-
lande former i kunskapen, så blir all kunskap vexlande och föränder-
lig. Detta sednare är det enda möjliga. Ingenting kan sålunda med
nödvändighet och säkerhet utsägas. Hume’s förklaring af causalitets-
begreppet ledde till ren Scepticism.
Men fastän cansalitetsförhållandet ej kan vara något annat än en
tom phantasisammanbindning emellan tvänne sinnliga föremål, så stan-
nar ej Hume vid blotta utsägandet af detta på grund af sina kunskaps-
tbeoretiska principer nödvändiga resultat. Tvärtom söker han i vid-
lyftiga undersökningar visa, hvarifrån denna inbillningskraftens lek
måste härledas. Hvilket är skälet — detta blir nu en oundviklig fråga
för Hume — till det sken af allmängiltighet och nödvändighet, som
inbillningskraften föregycklar oss vid vårt användande af causalitets-
begreppet?
Den nödvändiga sammanbindningen emellan orsak och verkan, hvil-
ken man inbillar sig finnas i causalitetsförhållandet, beror på en jem-
förelse emellan flera i erfarenheten gifoa företeelser. För denna jem-
förelses möjlighet fordras en flerhet af erfarenhetsfall!). Jemför man
dessa erfarenhetsfall med hvarandra, och finner man städse det vara
förbållandet, att den ena företeelsen är i tiden föregående, och att hon
alltid visat sig åtföljas af den andra såsom i tiden efterföljande, så ut-
säger man om dessa båda företeelsers ömsesidiga förhållande causalitets-
begreppet. Utom en flerhet af erfarenhetsfall fordras en likhet i de båda
företeelsernas ömsesidiga förhållande hvarje gång de framträda för med=
!) Of the understanding Part IU. Section VUI och XI. (Works I. p, 141
177); Ioquiry Section VII. Part IL (Works IV. p. 87—88).
2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
