Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
30 C. J. H. Engstrand.
skapetheorien. Menniskan vet blott om yttre orsaker, men måste tro
på öfversinnliga krafter, som verka i hennes verld. Men i sådant fall
är det klart, att det ligger utom vetenskapens område att förklara
cause finales och deras förhållande till cause effcientes.
Emellertid kan en kunskapstheoretisk betraktelse af causalitets-
begreppet ej vara tillfredsställande, förrän man kunnat göra sig redo
för, huru detta sammanhang emellan caus& efficientes och cause finales
är möjligt. Men dertill fordras, att de öfversinnliga krafter, som er-
hålla benämningen finalorsaker, äfven äro tillgängliga för det menskliga
vetandet. I sådant fall kan ej sinnligheten vara causalitetsbegreppets
kunskapskälla. Ur sionligheten erhåller man ingen kunskap om det
öfversinnliga. Vi måste derföre se till, om ej någon annan kunskaps-
förmåga hos menniskan finnes än hennes sinnlighet.
För att finna möjligheten af en annan kunskapstheori och dermed
ock ett annat och riktigare sätt att förklara causalitetsbegreppet, må-
ste en granskning företagas af de — såsom man föregifvit — sjelf-
klara förutsättningarna hos dem, som velat härleda causalitetsbegreppet
ur menniskans sinnlighet. Dessa förutsättningar voro, att för kunska-
pens möjlighet fordras uppkomst genom production i tiden och intryck
utifrån i rummet. |
Den sednare förutsättningens oriktighet kan på flera sätt uppvisas.
Lättast torde den inses sålunda. Funnes en sådan yttre realitet, som
gjorde intryck på medvetandet, så skulle förnimmelserna i medvetandet
vara verkade af en med dem helt och hållet olikartad orsak. Nu är
det bekant, att, om förhållandet emellan orsak och verkan skall ega
någon betydelse, i verkan ej kan finnas något af annat slag, än det
som finnes hos orsaken, såvida verkan är verkad af en bestämd orsak.
Men i sådant fall måste förnimmelserna vara verkade af en orsak, som
sjelf är förnimmande, och ej af en orsak, som är icke förnimmande.
För kunskapens möjlighet behöfver och kan ej antagas en realitet utom
medvetandet. Allt i kunskapen, såväl innehållet som formen, måste
härledas ur kunskapsförmågan sjelf och hennes enbet, nämligen sjelf-
medvetandet. Och det är bekant, att denna sanning blifvit inom spe-
culationen fullt medvetet utsagd först af Fichte.
Skall alltså allt i kunskapen hafva sitt ursprung i menniskans
sjelfmedvetande, så kan man försöka en kunskapens förklaring med
bibehållande af den andra förutsättningen i den empiriska kunskaps-
tbeorlen, den nämligen, att allt i kunskapen uppkommer genom pro-
duction. Sjelfmedvetandet hos menniskan visar sig ock vara sjelfverk-
samt. Kunskaperna äro producter af sjelfmedvetandets sjelfverksamhet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
