Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Om causalitetsbegreppet. 29
&nderligen densamma ej i tiden. Orsaken behöfver i sådant fall ej nöd-
vändigt i tiden gå före verkan. Skall något sålunda vara en verklig
orsak, så måste det vara ett öfver tiden och rummet höjdt andligt
varande. Med sinnligheten kan man endast uppfatta det yttre.
orsakerna nödvändigt inre och andliga, så kan sinnligheten icke upp-
fatta de verkliga orsakerna. Causalitetsförhållandet kan sålunda icke
förklaras ur menniskans sinnlighet.
Vi hafva fannit, att Kant var den högste bland dem, som ur
menniskans sinnlighet sökt förklara causalitetsbegreppet. Vi hafva
också sett, att han är fullt medveten af samt att han i tydliga ord
otsagt den enda vetenskapligen möjliga förklaringen af detta begrepp,
om man bibehåller den förutsättningen, att menniskans sinnlighet är
hennes enda kunskapsförmåga. Det causalitetsförhållande, om hvilket
man enligt Kant kan ega någon kunskap, är nämligen blott det em-
piriska, enligt hvilket ett phenomen såsom i tiden föregående är yttre
orsak till ett i tiden efterföljande. Allt i phenomenverlden måste för-
klaras ur yttre i tiden föregående orsaker. Men emot detta vetenska-
pens resultat uppreser sig det factiska förhållandet, att allt i pheeno-
menverlden icke kan förklaras ur yttre orsaker. Detta factiska för-
hållande visar sig förnämligast i tvänne afseenden. För det första kan
menniskan i phenomenverlden företaga verkningar med fritt viljebeslut,
och för det andra förete sig mångfaldiga naturföreteelser, der det yttre
mechaniska causalitetsförhållandet icke är gällande, t. ex. alla lefvande
varelsers lifsverksamhet. Alla dessa verkningar måste såsom verknin-
gar hafva orsaker. Men kunna dessa orsaker ej vara yttre, allden-
stund i sådant fall all fri verksamhet och naturenlig lifsverksamhet skulle
vara ett sken — hvilket de ock i sjelfva verket voro enligt Hume!),
så måste de i stället vara inre. Nu kunna vi enligt Kant blott ega
kunskap om yttre orsaker; vi måste sålunda, då vi tvingas att der-
jemte antaga inre orsaker, tro på desamma.
Dessa tvänne slag af inre orsaker, på hvilka vi enligt Kant måste
tro, äro causalitet genom frihet och en naturens ändamålsenlighet.
Dessa båda causaliteter fordra en verksamhet efter ändamål. Gifver
sålunda enligt Kant vetenskapen det resultat, att det endast finnes
cause efficientes, så fordrar dock vår tro öfversinnliga orsaker eller
cause finales.
Kant har sålunda tydligen utsagt det förhållande emellan de olika
causaliteterna , till hvilket man kunde komma inom den empiriska kun-
1) Jfr A Treatise of the understanding Part III. Section IV. (Works IL p.
226).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
