Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Undersökn. öfv. språket i skriften: Um Styrilsi Kununga ok Höfdinga. 1
I. Ljudförhållanden och ljudbeteckning.
Vokaler.
Vokalen a lärer i urskriften enligt forn-Svenskt bruk vanligen
varit använd i stället för nyare språkets å!). Bure har i sin upp-
laga infört det sistnämnda tecknet. Dock påträffas det ursprungliga
skrifsättet här och der. Man finner sålunda: war (pron. poss.), radha,
magha , wald, lata, hardhr 0. s. v. Stundom brukas på Danskt sätt
aa, t. ex. kaar, aar. Scheffer har öfverallt aflägsnat å-tecknet.
Dubbelt e förekommer någon gång och synes skola beteckna lång
vokal, t. ex. seen, reen, een, eenstaka, kärleeker , meera, geenwärda,
see, tee ?).
Vokalen i som stamvokal bibehålles af åtskilliga ord, der han i
nyare språket öfvergått till e eller ä. Sådane äro: wita, wit, sam-
wit, sigher, siker (säker), lith (led), lidhamot, tighl, limber, sina,
wild, wildogher (veld, veldig), liwa, lifnadher, liwerne, sighia, win,
winskaper, hiti, hitna (dock äfven: lewerne, seghia el. säghia, wen
samt jemte hiti, hitna adj. het). I ändelser vexlar i ständigt med e.
— I för vårt ö märkes i: wirda, wirdning (äfven: wyrdning), twir
el. wi; båda vok. omskifta i firi (före el. för).
Följande ord hafva i stammen u, ensamt eller vexlande med nyare
språkets o: luter (lott), fughel, brut (brott), lukka, skudha, burt,
bughe, hugher, thula, kunnist el. kunst, mun, sun, kununger, kuma,
luf, lufliker, fulk (äfven: thola, konst, mon, son, konunger, koma, lof,
lofliker, folk). Omvändt finner man stonka och jemte luste, dugha äfven
loste, dogha. U och o omskifta i ändelser, liksom i och e. — I ad-
jektifvens afledningsändelse på -g motsvara u och o ny-Svenskans i,
t. ex. girugher, härdugher, ostyrogher, wiliogher.
Y (någon gång vexlande med i) mot ny-Svenskt ö finner man,
emellanåt jemte denne senare vokal, i: byrdh, kyn, bylghia, myss (pl.
af mus), myrker, fylghia, sympn, othyrster, byria, syrghia, fryghd
(eller: böria, sörghia, fröghd).
!) I Bures å Kgl. bibliotheket i Stockholm förvarade anteckningar heter
det: ”A för å skrifs mest i denne boken (Kg. St.), ty har jagh mest sat
å der det skal vara, på det de entallige des better kunna läsa och förståt.”
2) Fördubblad vokal träffas dock utan något sådant skäl, t. ex. maat.
1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
