Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 C. J. G. Landtmanson.
Utom ofvan anmärkta vacklan mellan äldre språkets mera slutna (i,
2, y) och ny-Svenskans motsvarande mera öppna (e, o, 6) ljudskift-
ningar, företer vokal-beteckningen äfven i andra afseenden vexling och
osäkerhet. Hit höra följande anmärkningar:
Af det forn-Svenska bruket att i ändelser, emellanåt äfven i stam-
stafvelser, utbyta vok. a mot en bokstaf, betecknande ett ä- eller e-
ljud, märkas här och der spor. Så finner man e i st. f. a i orden:
ware inf. s. 10 (25), umwarder ind. prs. sg. 16 (40), styre ind. prs.
3 pl. och wite inf. 20 (50), höre ind. prs. 3 pl. 32 (82), döme inf. 48
(122), mere adv. 51 (129), göre inf. 52 (133); samt ä för a i sup.
förskuldät 64 (159). Dat. weli el. wäli 9—10 (23, 24) i st. f. det
kort derefter förekommande wali och inf. leta 51 (130) för lata !) ut-
göra ex. på en dylik vokal-vexling i sjelfva stamstafvelsen.
Ö träder någon gång i stället för e: höta f. heta, bödhs f. bedhs,
hörö, tilhörö f. höre(r).
I och y vexla i några ord. Man finner: filghia och fylghia, thikkia
och thykkia, spiria och spyria, sijsla och sysla, grimber och grymber,
digher och dygher, dighd och dyghd.
I obetonade ändelser på r är vokalbeteckningen sväfvande, för-
modligen till följe af sjelfva ljudets dunkelhet. Man ser sålunda jemte
hvarandra former på er, är, ir, ur, t. ex. af verb: ind. prs. sg. kom-
ber, kombär, kombir, brytur; sigher, sighur, sämbär — af subst.: sg.
nom. kununger, kunungär, kunungur — af adj.: witer, witir, witur
samt sg. nom. m. milder, blottär thydhelekur. — Obetonade ändelser
skrifvas äfven, och detta till och med oftare, utan vokal, således:
kombr, fylghr, främbr; kunungr, aldr, wapn; ondr, dighr; widhr.
Konsonanter.
Det aspirerade d (dh) begagnas i allmänhet endast efter vokaler 2).
Emellanåt finner man i stället t eller th, t. ex. hughnat, lifnat, för-
minskat (pl. n. n.; Bure 38, Scheff. 100), skapat (pl. n. n.; B. 2, S. 3),
skipat (sg. n. f. o. pl. n. n., B. 52 o. 65, S. 132 o. 161), lich (Isl.
lid), meth, with, lifnath. — I slutet af ord efter vokal ses någon
gång dh för t, t. ex. mikidh, tädh (thet) 2).
!) Äldre Vestg. Lag., kirk. b. 3, har på samma sätt lete för lata.
2) Det Isl. F sättes efter vokaler och konsonanterna f, g, r; samma re-
gel följes af forn-Svenskans P inuti eller i slutet af ord.
3) Rydqvist (Föret. XXXIV) anför som ex. på en dylik konsonantförvex-
ling äfven adj. pl. blödhe (B. 83, S. 205); men blödher och blöter äro skilda
ord, liksom Isl. blaudr (kraftlös, feg) och blautr (blöt). Tvärtom synes mig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
