Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Undersökn. öfv. språket i skriften: Um Styrilsi Kununga ok Höfdinga. 3
Bruket af g och gh hänvisar på den regel, som synes gälla för
Svensk fornskrift i allmänhet, att näml. g sättes efter n och p (dh),
gh efter vokaler (såframt icke g-ljudet är dubbelt) och konsonanterna
I och 1).
K i st. för ny-Svenskt g förekommer ofta; man finner sålunda:
iak, mik, thik, sik (sällan thigh, sigh), taka. Hit höra adjektifven på
liker: andeliker, likamliker, qwinliker, kunwungliker (men äfven kunung-
ligher) o. d., samt adverb på lika, t. ex. rättelika, daghlika. "
P framför t, motsvarande vårt f, märkes i orden: skapt, skipta,
krapter, räpst, opta, äpte, skript (dock äfven äfte, skrift). Omvändt
finner man näfsa jemte näpsa.
Inskjotning af konsonanter eger i vissa fall rum:
1) Efter I infogas d framför maskulinets ändelse i sg. nom, af
adj. och framför adjektiv-ändelser, som börja med r, t. ex. alder el.
aldr (all), snielder (Isl. snjallr), aldra (men också allra, gen. pl.),
aldre (sg. d. f.); slutligen äfven i Ind. prs. sg. af vb. falla: faldr.
2) Efter n finner man d inskjuatet i adj. sg. n. m. sandr (äfven
sannr).
3) Efter m plägar b inskjutas framför ändelsen i ind. prs. sg. af
vissa verb. samt i sg. nom. m. af subst. och adj., äfvensom framför I
i de sammandragna formerna af adj. gamal, t. ex. komber, främber;
domber, stormber; armber, grymber, hofsamber (äfven: hofsamr), gam-
blom, gamble, gambla (äfven: gamlom, gamle, gamla). — P efter ni
finner man framför neutral-ändelsen t i grympt (deremot armt), samt
framför n i: sympn, sympni, hampner, ympne, ympno, ämpne (men
äfven: ymno, ämne).
Bortkastandet af 7 som slutkonsonant är mycket vanligt, t. ex.
idhka, fylghe, stridhe; kununga, dyghde; äpte (för: idhkar, fylgher,
stridher; kunungar, dyghder; äpter).
I. Böjning och böjliga ord.
Fornspråkets böjningsformer finnas i Kg. St. till större delen bi-
behållna. Framstående egenheter äro i synnerhet de ofvan anmärkta:
bortkastandet af slutkonsonanten 7 och vokal-vexlingen i vissa ändelser.
icke osannolikt, att det ett par rader ofvanför i alldeles samma använd-
ning förekommande blöte står i stället för blödkhe. Adj. blöter träffas s. 80
(199) i sin egentliga bet. Jmfr Jonss.
!) G utmärker förmodligen ett bårdt el. nasalt ljud, gå ett mjukt == j.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
