- Project Runeberg -  Upsala Universitets Årsskrift / 1865 /
7

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Undersökn. öfv. språket i skriften: Um Styrilsi Kununga ok Höfdinga. 7

Winna (vinna, öfvervinna !).

2.

Bära, umbära (fördraga) ?.

Gita, gitta (få, kunna), impf. konj. pl. 3 gätin 3.

Förgåäta, förgiätit ’.

Koma , kuma (intrans.: komma, hända 5; trans.: föra, bringa, skaffa?
— med sik: uppföra sig 7), tilkoma (hända)?, kombr, komber,
kombär, kombir.

Liggia, impf. la.

Nima (lära, inhemta) ?.

Sitta (sitta).

brat == brådt) för warda. 17 (43): ther forwarder almoghen. 60 (150):
thön släkt förwardr som ey akta gudh —.

1) 22 (55): Thön är tighiande ther wunnen är (= är öfvervunnen) —.
Se ordfogn. (particip.) samt bihang I, om felaktiga ställen i texten. 86—87
(211, 212): hus (fästningar) winna.

2) 20 (49): umbär thulmodhlika alla genuärdo. 75 (185): umbära no-
korn skadha.

3) Ordet förekommer i förbindelse med ett sup., t. ex. 24 (58): — um
tu gitr han släkt (= om du får släcka din lusta). 55 (138): thessin tu
gitter hon ey wäl i sändr giort (dessa två saker kan hon ej göra väl
på en gång). 68 (167): gitr ey — huar stadh warit (= kan ej vara
allestädes). 76 (188): Än (= men) skulden the ensame samman byggia
ridderskap ok fatökt äruodhes folk, tå gätin töm ey wäl åsamt. Scheffers
öfversättniog af de sista orden (tå gätin etc): ”neutrisg res succederent ex
voto”, är tagen ur luften; riktigare torde meningen återgifvas med: ”då
skulle de ej kunna komma väl öfverens.” Gätin kan väl ej vara annat än
impf. konj. 3 pl. af gäta = gita, dsamt är sup. af åsämia och töm står i
st. f. the eller möjligen för tåön (nom. pl. neutr. med afs. på ridderskap och
ärwodhes-folk, som båda äro neutr. gen.).

1) Detta ord, som icke lärer förekomma i den äldsta Svenskan, är dock
säkerligen af inhemsk stam och icke bildadt efter det Tyska vergessen. A.
S. har ett alldeles motsvarande: forgötan (-geat, -göten), och i Ydre-målet
finner man: förgjäta, förgat, förgjätet el. förgatt. Se Rydqv. I, 159.

3) 21—22 (52 — 53): thet må koma, at tu wil thet lowa tu hauer förra
lastat. 83 (204): Ok kombr giärnt, at män som äru blöte ok quinzke,
gita ey tult —.

6) 11 (26): sik älla sin slektaman nokrom til kununglikt wald komma.
63 (157): Ok suå komber han thöm til, at hwar thera inbyrdis annan för-
derwa. 82 (202): Ther gitr han änga bätring å komit —

7 22.-23 (55): sik suå koma som han se i höghom wådha (som om
han vore i stor våda).

9) 21 (52): Jak wänte ey at thetta måtte tilkoma.

9) 22 (54): vim thz tik är quämelikt kunna. 50 (127): nimin göra thz
got är. 52 (132): Huadh barn nimma i tera yngsko, thz —.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 18:42:18 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/uuarsskr/1865/0405.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free