Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 7 KAPITLET. Om sjukas kommunion.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM SJUKAS KOMMUNION 57
sen, Och två mig från de synder ren, Af
dem min själ befläckas! Ett villadt får, som
funnet är, Ack, till den frälsta hjorden bär
På hulda herdearmar, O du, som dig
förbarmar !
186: 1. Min högsta skatt, o Jesu kär,
Du värdes mig benåda! Jag svedan af de
synder bär, Som vid mitt hjärta låda. O Jesu,
min förhoppningsgrund, Var du min tröst i
kvalens stund, Min hjälp i själens våda!
v. 2. Mig nådig och misskundlig var,
Förlåt mig synder mina! För dem du döden
lidit har På korset med stor pina, Låt dem
mig ej tillfoga men, Men gör mig från dem
skär och ren; Låt nådesolen skina!
v. 3. Ack, när jag min missgärning svår
Med allvar eftertänker, Mitt hjärta då en
börda får, Som mig till jorden sänker. Om
jag ditt ord ej hade då, Ej någon tröst jag
kunde få, Som frid åt hjärtat skänker.
v. 4. Men detta ord försäkrar mig, Att
du af nåd tillgifver Den synd, som hjärtligt
inför dig Bekänd och ångrad blifver, Och
att du möter, huld och god, Dem, som
ett rätt förkrossadt mod Till nådatronen
drifver.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
