Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 7 KAPITLET. Om sjukas kommunion.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
58 7 KAPITLET
v. 8. Din Andes tröst i all min nöd
Låt, Jesu, mig förnimma! Låt mig,
hugsvalad af din död, Förbida dödens timma
Och finna, då jag hädanfar, En himmel
öppnad, evigt klar, Högt öfver tidens dimma!
192: 1. Bort, mitt hjärta, med de
tankar, Att från Gud du är utstött! Håll dig
fast vid Guds ords ankar Och blif ej i
bönen trött! Är du full med synd och skuld,
Se, så är Gud evigt huld; Fast din synd
förtjänar döden, Frälsar Gud dig dock ur nöden.
v. 2. Adams barn, som andra alla Född
i synd, du föll med hast, Och förledd att
städse falla, Sjönk alltmer i synd och last.
Men om du till Herren flyr Och din förra
ondska skyr, Skall han visst dig arma, svaga
Åter i sin nåd upptaga.
v. 3. Du i Gud en fader finner, Som
med oss har tålamod; När i hjärtat ångern
brinner, Han barmhärtig är och god. Ömt
han vårdnad om oss bär, Vill oss alltid vara
när, Med sin nåd vårt hjärta freda, Med sitt
ljus vår vandring leda.
v. 4. Hör hans ord: »Så sant jag lefver,
Vill jag icke syndarns död, Utan att han
alltid sträfvar Till att döda synden snöd. Jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
