Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 7 KAPITLET. Om sjukas kommunion.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM SJUKAS KOMMUNION 59
en hjärtlig glädje får, När en själ, som vilse
går, Vill sig rätt till mig omvända: Intet
ondt skall henne hända».
v. 5. Ingen herde kan så leta Efter ett
borttappadt får. Kunde du Guds hjärta veta,
Huru ömt för dig det slår, Törstar, längtar
innerlig Efter dem, som söndrat sig från hans
hjord och får så såta, Skulle du af glädje
gråta.
v. 6. Ingen sjö så högt kan svalla,
Intet djup så grundlöst är, Intet regn så
rikt kan falla, Att det minsta likhet bär Med
den nåd, som Herren blid Oss bevisar allan
tid, Helst då synden vill oss föra I fördärf
oeh oss förstöra.
v. 7. Så var tröst och haf gladt sinne,
Du, min själ, som ängslig går! All din sorg
härvid försvinne; Ingen nöd dig skada får!
Dina synders myckenhet Emot Gruds
barmhärtighet Kan ej liknas, icke nämnas: På dig
vill han aldrig hämnas.
v. 8. Vore världen af vår Herre Tusen
gånger större gjord, Och dess synder, större,
smärre, Uti tankar, verk och ord, Vore af
dig alla slätt Öfvade på många sätt, Kunde
dock Guds nåd ej stäckas, Och hans
kärlekseld ej släckas.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
