- Project Runeberg -  Vacklande grund : skildringar ur ett konstnärslif /
24

(1894) [MARC] [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. »Barfota-Lasse» - III

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

24
en landskapsskiss eller för att måla af några lekande
barnungar framför en torparstuga, eller några betande
hästar ooli kor på en väg eller i en björkbevuxen
hage, hade det alltid roat honom att se, hur den an-
nars så ostyrige pojken stod där bakom honom, tyst
och stilla, utan att röra ens ett finger. Hvar gång-
han helt plötsligt vände på hufvudet, såg han de stora,
blå ögonen riktade på sitt arbete med ett uttryck af
på en gång förvåning och barnslig beundran, och ju
mera bilden på studien tog form och uttryck, desto
större blef glädjen hos den ljushårige betraktaren.
Slutligen blef han så van vid att hafva honom med
sig, att han tyckte att arbetet gick trögare, om pojken
antingen var borta i skolan,, eller också genom att
leka med öfverstens barn hindrades att följa honom
som bärare af en del af hans målarattiralj. Hörner
hade nog också lagt märke till pojkens omogna och
barnsliga försök att teckna af hvad han såg — och
huru klumpiga de än voro, visade de likväl anlag,
som förvånade honom.
Genom att söka efter Lars, då han ville hafva
honom med sig ut, hade han lärt känna pojkens för-
äldrar, hvilka voro slöa och utpinade af arbete och
umbäranden. Stattorpare ha det ju i allmänhet inte
så särdeles fett, och hur mycket öfverstinnan sökte
på allt sätt mildra deras tunga lott, så var det likväl
hvarken något latmansgöra eller någon särdeles lycka
att vara statare hos öfverste v. Verner. Denne befattade
sig inte själf med godsets skötsel, han var militär och
ingenting annat och lämnade vården af landtbruket
och egendomen åt en förvaltare, som skodde sig helt
oförsynt på allt, och icke minst på staten, som skulle
utbetalas åt arbetarne på gården.
Modern hade tjänat som husa på ett af grann-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:46:36 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vacklande/0028.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free