Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Artisten på modet - X
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
236
»Ja, du vill naturligtvis att man ska’ tala om
konst och sönderskurna tailor och —»
»Jaha, apropos din sönderskurna tafia,» ropade
Rahm och vände sig till Lars, »du ska’ tro, att den
saken har väckt uppseende så det förslår. Jag var
på operan, och där träffade jag flera bekanta — och
det var ett allmänt samtalsämne. Och du kan tänka
dig, att det går redan de allra vildaste rykten både
om dig och taflan.»
»Såå? Hvad säger man då?» frågade Lars, lik-
giltig till utseendet, men en uppmärksam betraktare
skulle lätt kunnat iakttaga, att likgiltigheten endast
var spelad, »det är väl några riktiga röfvarhistorier?»
»Ahja, inte långt ifrån,» svarade Rahm, »men
det är kanske inte värdt, att jag dukar upp hvad jag
hörde, ty du blir bestämdt bara förargad.»
»Kom du bara med dem, så får jag höra.»
»Morgens artist,» ropade Bark och klingade med
Lars, »så skall man ta’ det. Lugn i stormen, det är
någonting som en jurist kan uppfatta.»
»Det förvånar mig,» sade Lars spetsigt, »ty då
kan han inte ställa till något krångel, och det är ju
det han skall lefva på.»
»Som artisterna på den mänskliga fåfängan,»
ropade Bark och tömde sitt glas.
»Kan ni inte sluta med stenkastningen nu, så
att jag också får säga ett ord?» frågade Rahm.
»En kritiker har ju alltid sista ordet,» replikerade
Bark, »hvad skulle han annars ta sig till?»
»Nå börja nu,» sade Lars och satte sig tillrätta
i stolen.
»Somliga undra,» började Rahm, men afbröts
genast af Bark, som ropade i det han härmade en
barnröst:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
