Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Artisten på modet - XIV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
285
måla. Kan Signe säga inig hvad det är för en färg
— är det guld eller sol eller brons, som det skif-
tar utaf?»
Hon rodnade lätt, ty icke ens den renaste och
oskyldigaste unga kvinna är helt och hållet okänslig
för ett smicker, isynnerhet från en som så är förtro-
gen med det sköna i färg och form som en målare.
Men med snabb fyndighet redde hon sig ur klämman
genom att helt muntert ropa inåt rummet, dår den
gamla satt:
»Hvad är det för färg på mitt hår, Marie?»
Det kom inte något svar. Lars skyndade på
tåspetsarne fram till dörren, sköt upp den litet och
tittade in.
»Gumman har slumrat in i sin stol,» hviskade
han och kom tillbaka till Signe, som i detsamma
gjorde en orolig rörelse och såg ut att vilja stiga upp.
»Vill kanske Signe, att jag skall väcka henne?»
frågade Lars, men såg på samma gång så ironiskt på
henne, att hon efter några ögonblicks tvekan svarade
helt sakta:
»Åhnej, låt henne sofva. Det är bäst, att hon
får vakna själf, hon skulle bli’ ledsen annars, därför
att hon försummat sig.»
»Tack Signe,» sade han i samma ton och gick
tillbaka till sitt staffli, »nu tick du ett uttryck i ditt
ansikte, som jag vill försöka fästa på duken med
detsamma. »
»Och det var?» frågade hon sakta.
»Förtroende till barndomskamraten!» svarade han.
»Dig skulle jag aldrig kunna misstro,» svarade
Signe med en på samma gång glad och tillits-
full blick.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
