Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Artisten på modet - XIV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och nu målade han ifrigt en lång stund och
under fullständig tystnad från dem båda.
Men så kom nyfikenheten öfver henne, och hon
kunde icke låta bli att gifva den uttryck. Hade hon
varit litet äldre, skulle hon kanske hejdat den fråga,
som nu nästan erbjöd sig själfmant:
»Hvarför trodde du, att jag skulle misstro dig?»
Han studsade och såg på henne öfver paletten.
Kunde han inte svara, eller ville han inte? Han visste
det, inte själf i det ögonblicket, men som han föresatt
sig att få fram skiftande uttryck i hennes ansikte,
och då han på samma gång ville befria sig från ett
bryderi, svarade han i stället med en annan fråga:
»Ämnar du gifta dig med ryttmästaren, Signe?»
Nu var det hennes tur att studsa. Hon dröjde
nagra ögonblick och svarade sedan helt kort:
»Det har jag verkligen inte tänkt på så noga.»
»Så mycket bättre.»
»Hvarför det?»
»Därför att han är en torsk — — en urlakad,
eländig torsk, som du aldrig skulle kunna bli lyck-
lig med.»
»Hur vet du det?»
*J°> för jag tror inte, att du, Signe, kan ha så
små, så tarfliga anspråk på lifvet.»
» 1 arfliga ? Ryttmästaren är en fin och elegant
karl, med stora utsikter för det kommande, säger
mamma. »
»Ja, och med ännu mycket större spår efter det
förflutna, säger jag. En mycket vanlig, intetsägande
herre, som är lika fadd som en urkramad citron.
Och att du skulle kasta bort dig, din friska, blomst-
rande ungdom åt en sådan — — sådan — _»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
