Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Artisten på modet - XVI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
313
och såg icke utan välbehag på den unge mannen,
öfver hvilken hon fann sig äga ett sådant välde, »men
du får aldrig mera säga, — säga så där som nyss,
Lars. Hör du det?»
»Får jag inte säga att jag älskar dig, Signe, när
jag verkligen gör det?» frågade han lika bedjande
som förut, i det han satte sig ned vid staffliet och
såg på sidan om hennes porträtt.
»Hur kan du älska mig?» frågade hon tillbaka
och såg på honom undrande och skyggt, »det är ju
så litet vi haft tillfälle att umgås med hvarandra. »
»Behöfs det då åratal för det? — Och tror du,
Signe, att jag någonsin glömt dig ända sedan min
barndom ?»
»Nej, det tror jag inte — men inte har du väl
tänkt på mig så?»
»Så? Hur menar du?»
Hon tvekade ett ögonblick, därpå sade hon helt
hastigt, som om hon velat skynda sig att uttala något
som det bar emot att yttra:
»Så, som om jag skulle bli din hustru.»
»Anser du det då alldeles omöjligt?» frågade han
med en bitterhet, som han inte kunde hejda.
»Jag har aldrig tänkt på dig annat än som en
barndomsvän,» svarade hon enkelt och öppet.
»Och du tror inte, att det nånsin skulle kunna
bli annorlunda?»
»Det vet jag inte. Och om jag också skulle —
skulle komma att tänka annorlunda — tror du väl,
att mamma?»
»Nej, det har du rätt i,» svarade han med sti-
gande bitterhet, »jag är väl alldeles för simpel att bli
svärson åt en generalska.»
»Tror du verkligen, hvad du nu säger Lars?»
21
Vacklande grund.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
