Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Artisten på modet - XVI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
314
»Ja, det tror jag,» svarade han trotsigt.
»Nåja, kanske att du har rätt,» återtog hon med
eftertänksam min, »mamma ser saken annorlunda än
jag — det märkte jag nog i dag.»
»Tror du då att du skulle kunna?» frågade Lars
nu, med en ton, från hvilken all bitterhet var borta,
och steg upp från sin plats samt närmade sig ett par
steg, »tror du, att du skulle kunna glömma, att jag
inte är något så kalladt »godt» parti?»
»Ja, om jag älskade dig,» svarade hon.
»Men det gör du inte?» och han såg på henne
med ångestfullt frågande blick.
»Det tror jag inte,» svarade hon.
»Vet du det inte?» frågade han med ytterligare
ett steg emot henne.
»Hur skall jag kunna veta det? Jag har aldrig
älskat någon — jag är inte så hemmastadd i detta,
jag som du.»
Det låg ett tvifvel, en förebråelse i rösten, som
slog honom — slog honom så mycket mera, som
förebråelsen var grundad. Men hastigt steg en tanke
upp hos honom.
»Det där har du inte af dig själf, Signe,» ropade
han hastigt och stod nu alldeles invid henne, »det
har någon sagt dig — hvem är det som har sagt
dig det?»
»Det är således sant?» frågade hon och såg ho-
nom i ögonen med en klar och forskande blick.
»Sant eller inte,» svarade han undvikande, »jag
vill veta, hvem som har sagt det.»
»Det har ingen sagt, men jag har sett det. Du
har varit kär i Alma Becker — jag såg det då,
där borta vid badorten. Du är det kanske ännu,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
