Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4. Ny grund - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
369
»Ja-am,» svarade kisse och strök sig ännu ett
tag, så att han lämnade en hel tofs gulgrått hår kvar
på den kommandes ben.
»Vet du om det är någon hemma?» frågade Lars
och strök honom öfver ryggen med paraplykäppen.
»Ja-am,» svarade katten och styrde direkte af till
förstukvisten med flaggande svans som förut. När
han kom dit, vände lian sig om och såg efter den
främmande, som om han velat säga:
»Nå, har du inte vett att komma efter, när du
ser att jag går förut? Ska’ man kanske klösa dig i
bena för att få dig att röra på dig?»
Men det behöfde han inte, ty fastän Lars kände
en underlig beklämning, så följde han ändå med, och
när katten tjänstaktigt visade honom hvar dörren var,
lade han beslutsamt handen på dörrklinkan, öppnade
den med ett hastigt ryck och steg in.
Det var temligen skumt därinne och en kvaf,
tung luft, fylld af ett tjockt kaffeos, slog emot honom
från spisen, som var alldeles invid dörren. Midt emot
dörren vid sidan om fönstret med sina solbrända,
lappade rutor satt en gråhårig kvinna och spann.
Katten gick rakt fram till henne, fortfarande med
svansen i samma positur, strök sig emot henne ett
tag, vände sedan om till Lars, som stod tvekande
strax innanför dörren och tilldelade honom samma
ynnestbevis. Ljuset från fönstret föll på den spinnande
kvinnans hufvud och visade honom ett fåradt, insjun-
ket ansikte med på en gång magra och slappa drag,
en infallen mun med hängande mungipor och kring
de knotiga kinderna ett tofvigt grått hår, i hvars testar
nog ingen kam hade gjort sin utredning på mången
god dag.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
