Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4. Ny grund - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
370
Lars gjorde våld på sig för att med så frisk
och munter ton som möjligt kunna ropa där han stod:
»God morgon, mor!»
»Guds fre’,» svarade en gnällig röst borta från
spinnrocken, »hva ä’ de’ han vill?»
Lars tog några steg fram emot fönstret, slängde
hatten af sig, sträckte fram sin hand och sade med
en röst som nästan kväfdes af olika sinnesrörelser:
»Känner ni inte igen mig, mor?»
Kvinnan* vid spinnrocken lyfte på hufvudet, lät
rockhjulet stanna och tittade på honom ett par ögon-
blick med slö och likgiltig blick. Inte ett spår af
något vaknande minne syntes i hennes fårade ansikte ;
med en hastig rörelse af handen satte hon hjulet i
gång igen och svarade helt kort:
»Nej! Hur skulle jag kunna de’? Han har fäll
aldri’ varit här förr.»
»Åhjo, nog har jag det –––-om inte just här i
stugan —»
»Ja, då ä’ det fäll länge i vären sen. Och jag
minns just inte så bra, inte.»
»Mor, mor. Känner du inte igen mig?» ropade
nu Lars och skyndade fram till henne, fattande hen-
nes händer.
»Jesses bevara mej,» skrek kvinnan och ville slita
sig lös; »de ä’la en stolle som kommi’ in — å Olle
som inte ä’ hemmave’. »
»Mor, mor,» fortfor Lars med sin vekaste stämma,
i det han höll henne kvar på stolen; »du får inte
vara rädd för mig — jag är ju Lars.»
Den vekskiftande stämman lugnade henne; men
hon tycktes inte fatta innebörden af hans ord, hon
bara svarade som hon skulle svarat hvilken annan
vildt främmande som helst:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
