- Project Runeberg -  Vacklande grund : skildringar ur ett konstnärslif /
384

(1894) [MARC] [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4. Ny grund - V

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

3S4
dem, inte utan en viss tillfredsställelse, därför att hon
aldrig hade varit så särdeles för partiet.
»Ja, på sätt och vis — fast inte på vis och sätt,»
utbrast löjtnanten och såg litet generad ut; »jag gick
just och funderade på, om inte det hade varit det
klokaste, då — kan du tänka dig så harmligt —
Lilly kommer i förväg och skrifver mig ett spetsigt
bref och skickar tillbaks ringen. »
»Ja, men du hade väl gifvit henne något skäl.
Inte kunde hon väl annars —»
»Skäl, ja gudbevars, så kan det tyckas,» svarade
den unge mannen med en ton af nästan komisk non-
chalans; »men inte trodde jag, att hon var så rasande
noga — ser du, mamma, det var så att — -— ja, jag
kan ju gärna tala om det för dig —- för jag försäk-
rar dig, att det var rakt ingenting — — bara litet
»flirtation» —»
»Visade du dig artig emot någon annan? Det
var mycket illa gjordt af dig, Otto, och —»
»Ja, kära mamma, kom nu inte med några mo-
ralkakor. Hela saken var den att jag hade varit på
en finare middag och var litet lifvad, och så skulle
jag upp till Lilly, men då var hon inte hemma, när
jag kom, utan jag träffade Alma i stället —»
»Systern?» ropade generalskan förskräckt, »det
var väl inte henne som du —»
»Lugna dig, kära mamma, det var inte så far-
ligt. Nu hör det till saken, att egentligen så har jag
alltid tyckt att Alma var mycket piffigare än Lilly,
och på sista tiden hade hon börjat visa sig så kär-
vänlig emot mig, och när jag kom — det var litet
skumt inne — så satt hon vid pianot och småsvär-
made, och så slog jag mig ned och pratade med henne
— och hur det var — ja, det vete fan hur det gick

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:46:36 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vacklande/0386.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free