Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
52
Och den människa som har någon vana vid själv-
iakttagelse, huru väl vet hon icke att lidandet uppkallar
dolda krafter inom henne! Ur sorgen födes sången, sä-
ger en gammal finsk runa. Lidandet är ett gott, sade
stoikerna, ty det uppväcker det bästa inom oss. Ger
man akt på vad stort som uträttats i världen, säger en
tysk författare, då skall man finna att det alltid har varit
människor, som mycket lidit, vilka mest verkat till att
hjälpa och trösta andra.
En gång träffade den som skriver dessa rader samman
med en engelsk missionär, som i Kina haft sitt verksam-
hetsfält. Han berättade om två kinesiska män, vilka en
gång under en förföljelse mot de kristna blivit upphängda
till grym tortyr. Bödlarna avlägsnade sig. Men männen
voro icke döda. Och de blevo sedan befriade av tros-
fränder. För dessa förtäljde de vad de upplevat. Mitt
under kvalen hade de båda helt plötsligt erfarit en den
mest översvinneliga känsla av sällhet och glädje. »Al-
drig», sade de, »ha vi1 känt en sådan salighet! Nu veta
vi för visso att Guds ande kan uppfylla en människa.».
Önskade dessa män att de undgått de marter de ge-
nomlevat ?
Jag tror det icke.
Och jag tänker mig, att när vi en gång, hunna på den
andra sidan, se tillbaka på vårt liv här på jorden, skola
vi klart inse att det var i samband med våra bittraste
lidanden som vi vunnit den djupaste välsignelsen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
