Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6s
förstår detta: att ingen kan dikta, på ett levande sätt
framställa en personlighet av större mått än han själv
äger. Om en diktare försäkrar oss, att hans hjälte är
en storhet, ett snille, blir den kritiske läsaren alls icke
övertygad härom, ifall ej diktaren lyckats ge sin fantasi-
skapelse en oemotståndligt framlysande prägel därav.
Sålunda, att säga att Kristusgestalten är diktad, det ar
detsamma som att påstå att den eller de okända — i
litterär mening fullkomligt obskyra — författare som ned-
skrivit berättelserna om Jesus, skulle ha varit de största
snillen, de ojämförligt största, som världslitteraturen
känner. Ty hur skulle de eljes kunnat dikta en gestalt-
av så överväldigande höghet, av en sådan andlig rike-
dom ? Hur skulle de kunnat forma dessa uttalanden, så
oförlikneligt kärnfulla, dessa liknelser av så gripande
skönhet, dessa repliker så ljungande skarpa? Sanner-
ligen, Jean Jacques Rousseau hade rätt, när han sade,
att om evangeliernas Jesusbild vore en dikt, då vore
detta ett ännu mer förvånande underverk än att en så-
dan personlighet som Människosonen verkligen levat på
jorden. Just därför att Rousseau var en fantasimänniska,
har det sin betydelse, hans vitsord. »Sådana saker hittar
man inte på», skrev han. Diktare ha en intuitiv förnita-
melse av vad som kan vara dikt och vad som icke kan
vara det.
Som ett betydelsefullt indicium för att berättelserna
om Jesus — på det hela taget — äga historisk veder-
häftighet, må f. ö. framhållas det inre sammanhanget
emellan synoptikerna och Johannesevangeliet. Man plä-
gar ju visserligen rätt mycket tala om motsättningen
emellan dessa två Jesusbilder. Men den motsättning
som förefinnes är blott den som måste uppstå, när av
två skildrare den ene ser en människa från synpunkten
av hennes gärningar och hennes tal inför offentligheten,
den andre åter söker skildra henne sådan hon var i en
förtrolig krets, där hon öppnat sitt innersta. Samma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
