Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
giltari orii så greps ai en plötslig önskan att at lyssnande;
själar skänka av den musik som levde inom honom.
Nu har han slutat. Och nu råder åter tystnad. . Ty
det är ett av de få påbuden här : prata får man inte,
här lika så litet som i ett biblioteks läsesal. Det finns
så många ställen att prata på, men detta är en plats,
dit man går för att vara allena med sin egen själ.
Nu är det en annan som träder fram och läser upp
något. Kanske något ur en stor tänkares skrifter, kan-
ske en dikt som djupt gripit honom, så att han vill
ge andra del av den överströmmande skönhetskänsla
han därav erfor.
Ibland händer det att man här får höra föredrag.
Det kan vara över olika ämnen —- inga andra äro bann-
lysta än de som skönhets- och stilkänsla säger oss icke
höra hemma på denna plats.
Och nu är det någon, som uppifrån koret frågar, om
här är några som vilja sjunga? Var viss på att de finnas!
Nu står där en flock ungdomar —, och så klinga åter
toner fram under de höga valven och väcka slumrande
ekon mellan pelare och vårdar.
Har ni märkt hur luften blir tom, när musik för-
klingat, när toner tystnat, när sång dött hän ? Vi vakna
upp igen till något torrt och vardagligt. Världen är
fortfarande grå och kall, fast vi glömt det för en stund.
Men vi, som sitta här under höga tempelvalv, vi
känna det icke så. Det är som om tonerna icke dött,
det är som om de ännu i dallrande klanger dvaldes där
uppe under kryssvalven. Tystnaden har för oss blivit
rika re, sedan dessa toner fyllde vår själ.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
