Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Inledning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
uppräknar han sedan alla hennes forna behag, som
nu helt och hållet försvunnit.
Kyrkan kunde naturligtvis ej i längden med
lugn åse detta vaganternas lif och deras
vandel, allra helst som de äfven drefvo köpenskap
med reliker och aflatsbref, sjöngo vid
kyrkliga fester liderliga sånger, vanhelgade kyrkor
och kloster med spel och dans och kalasande
samt, framför allt, på gator och landsvägar
efterhärmade mässor och processioner.
Då deras uppträdande alltså bragte det
andliga ståndets anseende i fara, togos från
kyrkans sida allt bestämdare mått och steg emot
dem.
Redan 1231 sågo konsilierna i norra
Frankrike sig tvungna att något hejda deras vilda
framfart. Men man undvek ännu mera
allmänt genomgripande åtgärder. Sålunda
beslöts till en början blott, att det andliga
kännemärke, tonsuren, som de hittills haft rätt
att bära, skulle fråntagas dem, såvida detta
kunde ske utan att allt för stor förargelse
däraf åstadkoms.
I andra hälften af 1200-talet blefvo
förordningarna strängare.
Det finnes från denna tid en hel rad af
konsilie- och synodbeslut från Frankrike och
Tyskland, hvilka alla gå ut på, att de farande
skolarerna skulle samtligen vara förlustiga de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
