Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Inledning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vagantprägel öfver sig, finnes kvar från Nordens
medeltid, framför allt den samling fromma
sånger, Piæ cantiones eccleciasticæ et
scholasticæ, som en finsk student Theodoricus Petri
hopfört från skilda håll här i Sverige och som
han sedan utgaf i Greifswald år 1582.
Häri innehållas sånger af mycket menlöst
och spakt innehåll: om studielifvets frid och
lycka, om kunskapers höga värde och om
risets välgörande verkningar. I stället för
goliardsatir öfver kyrkans och samhällets
brister och skröpligheter bjudes här på ett stilla
tomt moraliserande öfver lifvets fåfänglighet
och fördärf.
Vagantpoesien nådde hit till Norden vid
den tidpunkt, då den höll på att utdö i sina
hemland; och den lefde hos oss endast ett
tvinande lif under ett par årtionden på
gränsen mellan det femtonde och sextonde
århundradet.
I tyska och engelska universitets- och
klosterbibliotek äro de största och mest bekanta
samlingarna af vagantdikter förvarade. Af
dessa är blott en offentliggjord i sin helhet,
den, som bär namnet Carmina burana efter
sin fyndort, det bajerska klostret
Benediktbeuern.
I början af 1800-talet påträffades den här
af direktören för Münchens hof- och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
