Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vagantbikt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Åt enhvar naturen ger
gåfva, den han äskar:
gör jag vers, med ädelt vin
jag min strupe läskar,
vin, som fram ur krögarns fat
rent och äkta rinner.
Slikt mig ger den kraft, att eld
ock i strofen brinner.
Versens klang beror just på,
hurdant vin mig gläder,
och med törstig strupe jag
aldrig, aldrig kväder.
Till platt intet duga ord,
som jag då kan finna;
men bak stopen jag Ovid
mäktar öfvervinna.
Poesiens ande än
ej mig öfverskyggat,
förrän buken hafver känt
allting godt och tryggadt.
Då i hjärnans borg han fått,
Bacchus, herre vara,
kommer Phoebus, hviskar mig
visor underbara.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
